PROLETÄREN nr 5, 3-9 februari 2000

 

Är nyliberalismen kusin med nazismen?

Gemensamt för Adolf Hitler och Per Ahlmark är ett glödande hat mot kommunismen och allt vad den revolutionära arbetarrörelsen står för.

 

Denna högst aktuella fråga, om likheterna mellan nyliberalismen och nazismen, var rubriken för ett möte i Växjö om den antikommunistiska hetsen, där undertecknad deltog som talare.

 

Mötets organisatörer gjorde om en provokativ fråga som journalisten Kjell Albin Abrahamson ställde till Gudrun Shyman, om kommunismen var kusin med nazismen. Det gjorde växjökamraterna med rätta! Nyliberalismens allt större likheter med fascismen och nazismen är markanta! Nazismen slogs på sin tid för att bevara den tyska borgerlighetens kapitalistiska ordning och hade som främsta målsättning att bekämpa arbetarklassens kamp för en värld fri från förtryck. För detta fick nazistpartiet ett nästan obegränsat ekonomiskt stöd från det tyska storkapitalet, ett grundläggande villkor för Hitlers maktövertagande och den nazistiska diktaturen. Idag är det nyliberalismen som, över hela världen, axlar den tyska fascismens uppdrag. Med de råaste och våldsammaste metoder försöker nyliberalismen underkuva världens arbetarklass och få den att finna sig i en tillvaro utan rättigheter, utan ekonomisk och social trygghet och med allt sämre levnadsbetingelser – för stora delar av världens befolkning en tillvaro i ren misär. Nyliberalismen vill tvinga de arbetande människorna i hela världen att acceptera en framtid där den orättvisa ordningen ska gälla i all oändlighet och klyftorna mellan fattiga och rika ständigt öka. Nyliberalismen är 2000-talets fascism.

 

Attackerar alla som vill ha rättvisa

För nyliberalerna är de rikas ständigt ökande rikedomar och privilegier en självklarhet. De går till attack mot alla som vill ha en rättvis fördelning av jordens tillgångar och speciellt till attack mot kommunisterna. Det är här som en som Kjell Albin Abrahamson kommer väl till användning för nyliberalerna. Hans provokationer mot socialismen är en del av nyliberalernas kamp mot en rättvis världsordning. En annan figur som har gått i tjänst hos 2000-talets fascism är Per Ahlmark, folkpartiets misslyckade fd ledare, samt misslyckad vice-statsminister, sedermera misslyckad poet, som nu drar sig fram som ”fristående kolumnist” i Dagens Nyheter. I borgarblaskan skrev Ahlmark i början av december att med marxismens genombrott i Sverige efter 1968 ”vidgades förståelsen” för ”idéer som står nazismen nära”. Tydligen är kapitalets lakejer beredda till vad som helst för att bekämpa kommunismen. Till och med att påstå att det var 1968 års vänstervåg som öppnade för nazistiska sympatier i Sverige! Ahlmarks och Abrahamsons attacker på kommunismen visar på kapitalisternas behov att avleda uppmärksamheten från den ekonomiska och sociala krisen som kapitalisterna är skyldiga till. De är väl medvetna om att det är den nyliberala högerpolitiken som är orsaken till de rasistiska strömningar där dagens nazister frodas. De vågar inte gå i politisk debatt mot kommunisterna om samhällsutvecklingen, istället tar de till smutskastning! De vill skrämma människorna från att intressera sig för socialismen och ta kontakt med kommunisterna.

 

Vill inte granska borgerligheten

Samtidigt går kapitalismens försvarare i ständig rädsla för att den stora opinionen som idag reser sig mot nazismen ska ge upphov till en granskning av vad borgerlighetens makthavare gjorde och vilka politiska sympatier de hade under 1930- och 40-talet. Nazismen var då en politisk kraft i världen, beundrad av borgerligheten för dess kamp mot arbetarklassen och kommunisterna. Låt oss inte glömma att på den tiden hade den överväldigande delen av den svenska borgarklassen sina sympatier hos Nazityskland och att en stor del av den svenska överklassen var nazistsympatisörer. I slutet av trettiotalet demonstrerade föreningen Heimdal (De borgerliga studenters förening!) på Uppsalas gator med krav på att skicka de judiska flyktingarna tillbaka till Tyskland. På Uppsala Universitets stora aula samlades på initiativ av föreningen Heimdal tusentals studenter till möte, där resolutioner antogs att kasta ut judiska flyktingar. En resolution mot en grupp judiska läkare, som antogs på ett av dessa profascistiska möten i Universitets aula, ledde till att den svenska regeringen avslog de judiska läkarnas ansökan om uppehållstillstånd. De judiska läkarna skickades tillbaks till Nazityskland och blev mördade i förintelselägren.

 

Svenska profascister tystade nazismens brott

De profascistiska stämningarna i den svenska borgarklassen under andra världskriget var orsaken till att nazismens fruktansvärda brott i förintelselägren tystades ner i Sverige och aldrig kom till kännedom för det svenska folket. En noggrann kunskap om nazismens brott fanns redan 1942 i svenska kyrkan och i svenska utrikesdepartametet, där folkpartiet, respektive högerpartiet-moderaterna hade de bästa kontakterna och den bästa insyn. Den svenska borgarklassen teg om judemorden därför att de var nazisympatisörer. Kommunisternas avslöjande om morden i förintelselägren avfärdade borgarna som ”kommunistpropaganda”. Det är detta som folkpartiets Per Ahlmark är rädd ska komma ut till allmänhetens kännedom. Han har sitt ideologiska och politiska ursprung i ett parti som såg mellan fingrarna med nazisternas brott och morden i förintelselägren på judar, kommunister, oppositionella, zigenare, handikappade och många andra. Dessutom reste dessa stolta svenska liberaler aldrig ett finger för att protestera mot folkmordet i Sovjetunionen där nazisterna slaktade över 25 miljoner människor, därav 1 miljon judar.

 

Ahlmark försöker skapa förvirring

Per Ahlmark försöker smutskasta kommunismen med alla slags lögner för att skapa förvirring, så att borgklassens och de borgerliga partiernas nazistiska sympatier inte undersöks och uppmärksammas. Vi ska se till att de inte lyckas med det. En som på sin tid försökte bekämpa kommunisterna med liknande metoder som Per Ahlmark använder idag, var Adolf Hitler. Hitler och nazistpartiet använde de fördomar som fanns i Tyskland mot judarna för att bygga upp en rasteori som gjorde judarna skyldiga till allt ont i samhället i alla länder. Judarna var enligt Hitler och nazisterna ett folk som ville ta över hela världen för deras egen vinnings skull och som för det var beredda till vad som helst. Och när det gäller marxisterna, och speciellt bolsjevikerna, slog Hitler fast att dessa inget annat var än förtäckta judar, egentligen den riktiga spjutspetsen i den judiska konspirationen för att ta över hela världen! I boken Mein Kampf tar Hitler upp detta på ett flertal ställen, vilket utgör en av bokens huvudteman. Nazisterna utvidgade rashatet mot judarna till att gälla alla marxister och speciellt bolsjevikerna. Detta är en av bakgrunderna till varför nazisternas krig mot Sovjetunionen inte blev något vanligt krig, utan ett utrotningskrig mot alla som sympatiserade med socialismen. 25 miljoner människor mördade nazisterna i Sovjetunionen! Med kunskap om detta är Ahlmarks och Abrahamsons uttalande desto mer upprörande. I deras kampanj mot kommunismen känner man igen metoderna från nazismens propagandaapparat. Påståendena om Hitlers inställning till marxister och bolsjeviker som förtäckta judar är för de flesta människor nog så häpnadsväckande. Det är inget man har fått lära sig i skolan, inget man någonsin har hört talas om. De flesta har aldrig haft någon möjlighet att känna till nazismens arbetarfientliga kapitalistiska politik, det har kapitalisternas sett till att gömma. Låt oss därför redogöra för läsaren hur det förhöll sig med dessa frågor i den nazistiska litteraturen. Låt oss ge läsarna några konkreta exempel från Hitlers bok Mein Kampf. Hitlers inställning till Karl Marx finns förklarad i en lång redogörelse i kapitlet ”Världsåskådning och parti”. Han skriver bland annat att ”juden Karl Marx”… ”var den bland miljoner som upptäckte giftämnet som hastigt skulle förinta de fria nationernas självständighet här på jorden…detta skedde till fromma för hans egen ras”.

 

Hitler likställer marxister med judar

Marx undersökningar om kapitalismen och hans teorier om den vetenskapliga socialismens var för Hitler enbart ett sätt att ”förinta de fria nationernas självständighet” till fromma för judarna! Och Hitler slår också fast skillnaden mellan borgerligheten som han hyllade och marxismens kamp för det påstådda judiska världsherraväldet. ”Den borgerliga världen tror på att maktställningen kan innehavas av vissa grupper medan marxismen planmässigt strävar efter att överföra hela världen i judendomens händer”. I kapitlet ”Världsåskådning och organisation” skriver Hitler om marxismens mål: ”Även marxismen hade ett mål, och även den kände till en uppbyggande verksamhet även om det endast var fråga om att inrätta en despoti av den internationella världsfinansjudendomen!”. Han fortsätter längre fram i samma kapitel och ger sin syn på den ökade medvetenheten bland den tyska arbetarklassen och de tyska arbetarnas respekt för kommunistpartiets ledande personer. Han skriver att ”medan de borgerliga partierna i sin ensidiga intellektualism endast bildade en oduglig, odisciplinerad hop, skapade marxismen av sitt mindre bildade människomaterial en armé av partisoldater som lydde sina judiska ledare lika blint som den en gång lytt sina tyska officerare”.

 

Marxismen skriver för judiska världserövringen

I kapitlet ”Första tidens kamp” skriver Hitler om marxismens klassiska verk och förnekar dess roll i att utveckla arbetarnas medvetenhet och kampvilja. Han skriver: ”Det som har givit marxismen dess häpnadsväckande makt över den stora massan är ingalunda de skriftligt formulerade resultaten av judiskt tankearbete, utan snarare den oerhörda talpropaganda som massan under årens lopp har utsatts för” … ”Dessa (marxismens) verk är heller inte skrivna för den stora massan, utan uteslutande för den intellektuella ledningen av den judiska världserövringsmaskinen”. I kapitlet ”SA:s syfte och organisation” tar Hitler upp den socialistiska revolutionen i Ryssland och de nya makthavarna, ”judiska diktatorer”. Han skriver att ”När det i Ryssland lyckades att hetsa upp de obildade, icke läs- och skrivkunniga hoparna mot ett intellektuellt övre skikt, som icke på något sätt sammanhängde med dem, var landets öde beseglat och revolutionen hade lyckats. Den ryska analfabeten hade därmed blivit en värnlös slav under sina judiska diktatorer, som emellertid var kloka nog att låta sin diktatur få namnet ”folkdiktatur” ”. I kapitlet ”Tysk allianspolitik efter kriget” tar Hitler bland annat upp faran för en bolsjevikisk stat i Tyskland som ett maktövertagande av den ”judiska världsfinansen”. Han skriver att ”Det tyska näringslivets internationalisering, det vill säga den tyska arbetskraftens överlämnande åt den judiska världsfinansen, kan i sin helhet genomföras endast i en politiskt bolsjevikisk stat. Skall emellertid det internationella judiska börskapitalets marxistiska kamptrupper lyckas att definitivt bryta ryggen av den tyska nationalstaten, så kan detta endast ske med välvilligt bistånd utifrån. Frankrikes arméer måste därför utöva ett sådant tryck på den tyska statsbildningen att det invändigt murkna riket till slut faller offer för den internationella världsfinansjudendomens bolsjevikiska kamptrupper” . ”Judendomens tankegång är klar. Tysklands bolsjevisering… är bara tänkt som ett förspel till den judiska värdsrövartendensens ytterligare utbredning”. I kapitlet ”Östorientering eller östpolitik” i slutet på sin bok avslöjar Hitler äntligen vad allt tidigare nonsens var ämnat till, nämligen att jaga upp en hatstämning mot bolsjevikerna och förbereda den allmänna opinionen inför en invasion av Sovjetunionen. Han skriver om Tysklands behov av ny mark med stora ytor, stort livsrum.

 

Bolsjevikrevolution ett judiskt knep

”Därmed dra vi nationalsocialister medvetet ett streck över förkrigstidens utrikespolitik. Vi fortsätta på den punkt, där man för sex sekler sedan slutade. Vi stoppa den eviga germanska folkvandringen åt Syd- och Västeuropa och peka i stället mot landet i öster. Vi göra äntligen slut på förkrigstidens kolonial- och handelspolitik och övergå till framtidens jordpolitik. Men när vi i våra dagars Europa tala om nya markområden, måste vi i första hand tänka på Ryssland och de av Ryssland behärskade randstaterna”. I samma kapitel och efter det att än en gång ha slagit fast: ”Man får inte glömma att den internationella juden i våra dagar fullständigt behärskar Ryssland”, kommer slutgiltig det berömda ”avslöjandet” om bolsjevikernas revolution som ett judiskt knep. Hitler skriver att ”Den ryska bolsjevismen måste vi betrakta som ett försök i det tjugonde århundradet från judendomens sida att tillägna sig världsherraväldet”! Hitlers påstående om bolsjevismen som judendomens spjutspets i en påstådd judisk världserövring fick även en konkret siffra! Hitler proklamerade den i talet vid rikspartidagen 1936, som den amerikanska ambassadören Joseph Davies ansåg ”klart avslöjade” Hitlers ”avsikter mot Ukraina”, en krigsdeklaration mot Sovjet. Hitler utropade då att ”I Ryssland ligger i dag ledningen av sovjet och bonderepublikerna till 98 procent i händerna på judar”! Hitlers idiotiska skriverier om marxismen som judendomens spjutspets står väl i klass med Per Ahlmarks skriverier om marxismen som ”vidgade förståelsen” för ”idéer som står nazismen nära”.

 

Båda förpassade till historiens sophög

Gemensamt för dessa två fähundar är att de har sålt sig till kapitalismen och marknadskrafterna – må vara att den första var en riktig utstuderad skurk och att den senares mentala tillstånd gränsar till idioti. Deras politiska arbete har också en gemensam nämnare. Hitler arbetade för fascismens, den råaste kapitalismens, seger. Ahlmark arbetar med lögnkampanjer mot socialismen för den kapitalistiska nyliberalismens, denna 2000-talets fascisms, framgång. Som bekant förpassades Hitler till historiens sophög av de sovjetiska kommunisterna, vilka krossade Hitlers arméer och befriade världen från det nazistiska barbariet. Den misslyckade poeten Ahlmark behöver inte förpassas till sophögen. Han är redan där.

 

MARIO SOUSA  

mario.sousa@telia.com

Tillbaka till första sidan