PROLETÄREN april 2000
Aldrig
mer Staffan Skott!
Trots att borgerskapet och kapitalismens försvarare sedan
tio år förklarat att kommunismen och socialismen är död, så fortsätter märkligt
nog en omfattande anti-kommunistisk förtals- och lögnpropaganda att produceras.
Journalisten Staffan Skott är en av de flitigaste i branschen, när det gäller
att tillskriva socialismen och kommunismen de mest bestialiska brott. Hans
senaste alster – ”Aldrig mer!” – överträffar det mesta, vilket inte säger litet
med tanke på konkurrensen inom denna reaktionära och lögnaktiga genre. Mario
Sousa, mångårig medlem i KPML(r)s partiledning, granskar här innehållet i
Skotts bok och visar hur långt personer av Skotts kaliber är beredda att gå i
falsarium för att ge sin fanatiska anti-kommunism fritt spelrum.
En bok som denna ”Aldrig mer!” måste givetvis recenseras
och med fakta i hand bevisa det lögnaktiga i berättelserna. Det är just vad vi
ska göra. Emellertid kan vi inte
gå igenom varenda lögn, det skulle kräva alldeles för stor
plats. Saken är den att det finns knappast en mening i boken som inte är lögn.
I tidigare skrifter har Skott använt sig av tekniken ”lögner och halvsanningar”
för att smutskasta socialismen. Här kastar han alla hämningar. Boken är en
fanatikers attack mot socialismen. Och denna fanatiker är beredd att gå hur
långt som helst.
Förringar
nazismens brott
En genomgående linje i ”Aldrig mer!” är att dra ner på
nazismens brott i världen och en ordentlig minskning av antalet offer för de
nazistiska morden. Detta jämförs ständigt med påstådda mångfaldigt större brott
av kommunisterna. Syftet är förstås att smutskasta kommunismen genom att
jämställa den med en överbevisad kriminell rörelse som nazismen. Men det finns
ett ännu viktigare skäl för Skott att inta en mild attityd mot nazismen. Det är
nämligen så att Skotts ”bevis” för kommunismens brott kommer i nästan sin
helhet från den nazistiska propagandacentralen i Gestapo. Skott tvättar
händerna på nazisterna för att göra dem mera acceptabla i förhoppning att
”bevisen” inte ska ifrågasättas. Redan vid förordet/inledningen kan vi hitta
Skotts förfalskningar. I nazisternas Förintelse mördades inte bara sex miljoner
judar, som Skott vill påstå. Också fem miljoner andra människor bragtes om
livet. Från andra folkgrupper som zigenare och resande till politiska
oppositionella, homosexuella, mentalpatienter och andra som inte passade i den
nazistiska människosynen. Den första gruppen som fyllde de nazistiska
koncentrationslägren och mördades av nazisterna, var faktiskt de tyska kommunisterna
och fackföreningsmännen. Ett par månader efter Hitlers maktövertagande i
januari 1933 fanns redan 20 000 medlemmar av det tyska kommunistpartiet och
flera tusen fackföreningsmän i de första tyska koncentrationslägren. Tusentals
av dessa män och kvinnor blev mördade innan årets slut. Enbart efter att ha
slagit ner det tyska kommunistpartiet och den tyska arbetarklassens
organisationer var det möjligt för nazisterna att inleda judeförföljelserna.
Skott går vidare i samma spår och fastslår det nazistiska folkmordet till 20
miljoner offer. Skott räknar inte till det nazistiska folkmordet de 25 miljoner
människor som nazisterna dödade i Sovjetunionen under fyra års tid, bland dessa
ca 1 miljoner judar. Skott drar ner på Hitlers och nazismens offer och räknar
bara med offren i väst. Var de som nazisterna slaktade i öst mindre värda, var
de undermänniskor, som Hitler påstod? I själva verket var Hitler och nazisterna
den motor som drev det mänskliga samhället till slakten i andra världskriget.
Därför måste de tyska nazisterna och fascisterna i Italien och Japan stå som
ansvariga för de 50 miljoner människor som då förlorade sina liv. Men dessa
fakta passar inte in i Skotts historieförfalskning. Skott skriver istället att
Hitler ”Tysklands diktator – startade efter överenskommelse med Sovjets
diktator Stalin det andra världskriget”. Detta att Stalin skulle ha
överenskommit med Hitler om nazisternas invasion av Sovjetunionen ställer
frågan om Skotts hälsotillstånd. Men inte bara Skotts. De fackgranskande journalisterna
och professorerna måste också drabbats av samma sviktande hälsa. Faktum är att
ingen historiker tidigare hävdat något så otroligt som att Hitler och Stalin
skulle ha överenskommit om att starta det andra världskriget. Inte ens de mest
reaktionära kommunisthatare av CIA-snitt. Skott och fackgranskarna står i detta
fall till höger om extremhögern.
I
fantasins värld
Med denna bakgrund kan man inte längre förvånas över Skotts
fortsatta prosa. Nästa sats lyder: ”I demokratiska stater är brott mot de
mänskliga rättigheterna sällsynta. Fullvärdiga demokratier har aldrig börjat
krig mot varandra”. Sanningen är att de mänskliga rättigheterna trampas varje
dag under fötterna i Skotts eget Sverige (en demokrati?) och de andra
jämförbara så kallade demokratiska länderna. Den som har den minsta kontakt med
n n Under år 1999 har en del anti-kommunistiska skrifter sett dagens ljus i
flera länder i den kapitalistiska värld vi lever i. Detta kan verka konstigt
eftersom de så kallade kommunistländerna tillhör det förgångna och inte längre
kan anklagas för att vara ett hot mot kapitalismen. Men i själva verket är de
anti-kommunistiska skrifterna mera nödvändiga än någonsin för kapitalismens
bestånd. Efter socialismens fall och efter det att kapitalism och borgerlig
demokrati infördes i de så kallade kommunistländerna har misären och
laglösheten spritt sig och det arbetande folket är idag utsatt för en rå
exploatering av borgerlighetens internationella maffiaklaner. Folken i dessa
länder börjar på nytt resa krav på socialism, vilket kapitalets män måste
motarbeta. Men ännu mera avgörande för de antikommunistiska skrifternas
nödvändighet är det sociala förfall som ständigt ökar i kapitalismens förlovade
länder i väst. Erfarenheterna från Sverige är talande. Från 1991 års
skattereform som överförde 100-tals miljarder från arbetarna till
kapitalisterna, till den sociala nedrustningen på sjukhus, skolor och i
omsorgen av barn och gamla. Det senaste i denna råa kapitalistiska utveckling
är stölden av 258 miljarder kronor från pensionsfonderna och införandet av ett
nytt pensionssystem, som dömer pensionerade arbetare till en ålderdom i nöd och
fattigdom. I detta rika, moderna och utvecklade land går samhällsutvecklingen
bakåt med språngartade steg, bara för att de redan rika ska bli ännu rikare.
Med sina anti-kommunistiska skrifter vill kapitalismens försvarare dölja allt
detta och ta död på alla drömmar om en framtid i trygghet och välstånd fri från
exploatering och misär. De vill få oss att tro att det inte finns något alternativ
till kapitalismen, att socialismen för alltid är död och mänsklighetens
historia för alltid är slut.
Kastar
alla hämningar
En av de svenska företrädarna för dessa reaktionära idéer,
Staffan Skott, är författare till en av de senaste tillskotten av de
antikommunistiska propagandaskrifterna. Skriften heter ”Aldrig mer!” och
handlar enligt författaren om ”kommunistiska regimers brott mot mänskligheten”.
För att göra skriften trovärdig och med förhoppning om att imponera på läsaren
hänvisar Skott redan på första sidan innan själva förordet till att den är
”fackgranskad” av två journalister som tidigare har arbetat i Moskva, Kjell
Albin Abrahamsson och Hans Björkegren, samt två professor, Kristian
Gerner vid Uppsala universitet och Torbjörn Lodén vid Stockholms
universitet. För oss som känner till dessa figurer och under åren har fått stå
ut med deras lögnaktiga och tendentiösa skriverier är ”fackgranskningen” en
fingervisning på vad som komma skall. Ta t ex professor Gerner, vilken vi
tidigare har berättat om i Proletären, som tar emot betalt av det svenska
finanskapitalet för att jämställa rashat med underklassens hat mot förtryckarna
i finansvärlden.
William Hearst
med nazistledare under resan till Nazityskland 1934. Från vänster: Hearsts sekreterare
Rocker; nazistledaren Alfred Rosenberg; William Hearst; Karl Bomer, presschef i
nazisternas utrikesdepartement; Thilo von Trotha, Rosenbergs adjutant.
verkligheten på de svenska arbetsplatserna kan lätt konstatera
detta. Anställningstrygghet är idag en sällsynthet. Ungdomarna är hänsynslöst
exploaterade med urusla löner och mycket krävande jobb. De som ifrågasätter
orättvisorna och olagligheterna får sparken. Inom den offentliga sektorn är
situationen på många arbetsplatser katastrofalt och rent laglös. Men
människorna är rädda för att kräva sin rätt. Möjligheten att bli utkastad och
svartlistad skrämmer till tystnad. Mycket värre är situationen i de flesta
andra ”demokratierna” i världen. Rasismen och förnedringen av de arbetande är
vardagsmat i USA där det i många stater är olaglig att t ex propagera för
facklig anslutning på arbetsplatserna. När det gäller de ”fullvärdiga
demokratierna” som ”aldrig börjat krig mot varandra” tänker nog Skott på någon
science fiction-värld långt borta i fantasin. För att bara ta en stat, den
enligt Skott och fackgranskarna mest demokratiska och på alla sätt finaste,
USA, tvingas vi konstatera att detta land har knappast haft en dag av fred i
sin historia. Länderna i Latinamerika har blivit invaderade av USA i mera än
100 gånger. För att inte tala om jänkarnas människoslakt i Vietnam och under
Koreakriget. Nu måste vi medge att vår målsättning att bara ta upp de värsta
lögnerna till bevis håller på att överges. Det är svårt att låta bli att
kommentera Skotts otroliga påståenden utan att reagera. Bara en sak till innan
vi lämnar inledningen. Skott skriver att uppgifterna i boken om de påstådda
kommunistiska massmorden i Sovjetunionen grundar sig på ”bedömningar gjorde av
internationella kända forskare som Conquest, Pipes, Rummel, Heller, Nekritj”.
Det är extremhögern inom de amerikanska historieskrivarna, en skola som
bildades av CIA och Robert Conquest, denne polisagent tidigare aktiv i den
engelska säkerhetstjänsten. I slutet av 1950-talet flyttade Conquest till USA
och började arbeta åt CIA. Om Conquest har vi tidigare skrivit i broschyren
”Sanningen som kom bort”. Han avslöjades som polisagent verksam i den engelska
säkerhetstjänsten i den liberala Londontidning The Gardian den 27 january 1978
som också berättade om hans arbete åt CIA. En stor del av Skotts berättelser i
”Aldrig mer” är baserade på Conquests bok ”The Harvest of Sorrow” från 1986.
Boken var ett beställningsverk i Reagenregeringens anti-kommunistiska kampanj under
1980-talet. I en bok 1969 hade Conquest skrivit att svältoffren i Sovjetunionen
1932-33 uppgick till 5 miljoner personer. Under Reagans anti-kommunistiska
kampanj blev plötsligt de svältdöda enligt Conquest 14 miljoner människor!
Intressant är också att Skott medger att andra forskare, som Courtois, anser
att de påstådda massmorden var mycket mindre i antal. Denna Courtois är den
kända kommunisthatare som står som huvudredaktör för boken ”Kommunismens svarta
bok” vilken vi tidigare har recenserat i Proletären. Courtois är inte god nog
för Skott. För att godkännas av Skott måste CIA-stämpeln finnas inpräntad i
pannan.
Svälten
i Ukraina 1932-33
Nu definitivt över till konkreta bevis av Skotts (och
fackgranskarnas) historieförfalskning. Vi börjar med kapitlet ”Svälten i
Ukraina 1932-
Nazistiska
förfalskningar
Låt oss nu granska Skotts bilder om svälten. På sidan 20
finns Skotts första ”avslöjande” bild om den påstådda massvälten. I
bildförteckningen i slutet av boken står att denna bild m fl är tagen från
Hungry Ghosts av Henry Holt, NY. Men varifrån kommer bilden ursprungligen?
Bilden publicerades första gång i nazistpartiets propagandatidning Voelkischer
Beobachter 18 augusti 1933 tillsammans med andra liknande fruktansvärda bilder.
Nazisterna spred rykten om svält i Sovjetunionen under 1930-talet för att ha en
anledning till militär intervention för att erövra Ukraina (eller som de sa,
befria landet från svält och kommunism), vilket Hitler redan 1925 i Mein Kampf
hade bestämt skulle bli kornboden för Stortyskland. Men uppmärksamma att
soldaterna bär uniformer från tsararmén, från första världskriget 1914-1918!
Fel årtionde och fel händelse! En billig förfalskning. Miljoners människors död
1914-1918 i det imperialistiska kriget, utnyttjades av nazisterna femton års
senare, som propaganda mot Sovjetunionen. Bilden fanns senare i en
propagandabok mot Sovjetunionen av Ewal Ammende utgiven i Nazityskland 1935 med
rubriken Muss Russland Hungern? Samma bok hade en engelska upplaga 1936 med
rubriken Human Life in Russia. I denna bok har Ammende bilder och skrivet
material från dåtidens nazistiska tidningar, Hearst-pressen och italienska
fascistiska tidningar. 1984, nära sjuttio år efter kriget, kom Ammendes bok ut
i en ny upplaga, denna gång i Harvard Universitys och James Maces regi. Bilden
utnyttjades denna gång av Reagan, CIA-Conquest och de ukrainska
krigsförbrytarna i kallakrigspropagandan mot Sovjetunionen. År 1999, cirka
åttio år efter att bilden togs, var det Staffan Skotts tur att använda den i samma
syfte som nazisterna, krigsförbrytarna och CIA, för att smutskasta
Sovjetunionen. I samma kapitel finns fyra andra bilder med människor som ligger
på trottoaren och som Skotte påstår vara tagna i staden Charkov och döda av
svält. Ett märkligt påstående om man tänker på att de förbipasserande ser ur
att vara välklädda och välnärda. Liggande människor på en stads gator kan
betydda sociala problem som alkoholism, men de är inga bevis för massvält.
Liknande bilder skulle kunna tas idag i vilken storstad som helst i väst bland
de bostadslösa. Men Skotts vilda förfalskningar är mycket grövre än så. På
sidan 31 finns en bild som representerar vad som ursprungligen kan vara ett
typiskt försäljningsstånd i en dåtida bondemarknad. En man och en kvinna står
bakom ett träbord där köttvaror erbjuds till
Staffan Skott
lånar hämningslöst från den nazistiska lögnpropagandan i sitt korståg mot
kommunismen. Skotts bildförfalskning om kannibalism i Ukraina.
försäljning. Men på träbordet har man planterat in något
som inte passar in i bilden. Bland köttvaror finns ett människohuvud och halva
kroppen på ett dött barn ca 10 år gammal, från midjan uppåt med armar och
huvud. Det är en fruktansvärd bild. Texten lyder: ”Kort efter 1917 utbröt den
första stora kommunistorganiserade svälten under bolsjevikernas första år vid
makten. Kannibalism förekom”.
Laglig
kannibalism?
Man kan inte låta bli att reagera skarpt på en sådan bild
och säkert är att en del vänder sig mot kommunisterna och fördömer dem. Det är
Skotts avsikt! Likaväl är bilden en förfalskning. Tänk efter. Skulle bönderna,
fritt och öppet, kunnat sälja delar av människokroppar på marknaden? Kanske
delar av de egna barn som de åt upp, vilket Skott påstår senare i texten?
Skulle bönderna kunnat mörda och slaktat sina egna eller andras barn och sålt
kroppsdelarna fritt på marknaden? Eller skulle bönderna kunnat slakta lik som
Skott påstår fanns överallt på fält eller i stugorna och sålt dem på marknaden?
Utan att riskera något straff eller folkets vrede? Det skulle betyda att i
Ukraina fanns helt lagliga och accepterade kannibalistiska köttmarknader! I
inget land i världen har detta någonsin hänt eller varit tillåtet. När kända
fall av kannibalism har inträffat, har det alltid varit en desperat handling av
människor i en tillfällig situation, något som ingen vill visa utåt eller
erkänna. Men enligt Skotts bild har bönderna, i lugn och ro, kunnat döda sina
barn eller slakta andra döda barn och i samma lugna takt har de kunnat sälja
barnens kroppsdelar i sitt marknadsstånd. Det är något som ingen historiker
någonsin har hört talas om. Och tänk vidare köparens situation. Där kommer han
flanerande på marknaden och bestämmer sig plötsligt för att köpa och ta hem en
halv kropp av ett dött barn att tillaga till familjemiddagen. Eller kanske ett
människohuvud att koka soppa på. En fullständig vansinnig tanke. Och vidare,
vem skulle har råd att handla på marknaden i en landsdel där, enligt Skott,
rådde total misär och fattigdom och människorna inte hade några pengar att
handla mat för och därför svalt? Varifrån kom pengarna att köpa kroppsdelarna?
Och varför överhuvudtaget köpa kroppsdelarna på marknaden när det, enligt
Skott, fanns döda människor överallt i städerna och på fälten? Den presumtive
köparen kunde lika bra ha styckat ett lik själv! Skotts bild är en mycket sjuk
fantasi och därutöver ett rasistiskt påhopp. Han försöker få oss att tro att
det överhuvudtaget skulle vara möjligt att ryssar och ukrainare dödade och åt
upp eller sålde kroppsdelar av sina och andras barn. Skotts bild är en
fotografisk förfalskning där någon har kopierat in ett människohuvud och ett
barns halva kropp i originalbilden från ett köttstånd i en bondemarknad
någonstans i öst. I denna sak överträffar Skotts lögner nazisternas propaganda.
Och han överträffar även de kannibalistiska köttpiroger som Nicolas Werth
påstod fanns att köpa på marknaden i Ukraina i ”Kommunismens svarta bok”. Men
det är detta som nog är meningen. Ska Skott kunna sälja sin skit måste han
överträffa de föregående förfalskarna. När det gäller de ”faktagranskande”
journalisterna och professorer, har dessa gett Skotts bilder sitt tysta
godkännande. Undrar om de får provision på bokförsäljningen eller om de har
flippat ut lika mycket som Skott. Skotts bilder ackompanjeras i detta kapitel
av historien om den sextonårige bondpojken Miron och hans mors vandring till en
stad för att byta ut två små guldsmycken mot mat (detta trots att Skott påstår
i samma kapitel att det var förbjudet för bönderna att gå in i städerna).
Överallt under Mirons resa var det döda stelfrusna kroppar i stugorna och på
fälten. I staden gick det så långt, enligt Skotts berättelse, att de döda hade
dumpats på samma ställe där stadens invånare brukade ”tömma latrinen, det vill
säga avföringen från torrdassen”! Enligt Skott ”låg det frusna lik” ovanpå
”dynghögarna” och ”ingen hade brytt sig om eller haft kraft att ge de döda en
anständig begravning på kyrkogården”. Skotts rasistiska inställningen till
ryssar och ukrainare ger sig här till känna än en gång. Vilka människor skulle
dumpa sina käras döda kroppar i en avföringshög? Varför göra det
överhuvudtaget? Skulle det vara sant att de döda var många eller att ”ingen
hade kraft” att begrava dem, kunde man lika bra lägga kropparna på fälten
utanför kyrkogården eller någon annan vald plats. Varför just på
avföringshögen? Svaret är enkelt. Skott vill få läsaren att känna avsky och ta
avstånd från allt som heter ryssar och ukrainare.
Dumheter
utan gräns
Men Skotts skojerier slutar inte här. Enligt honom blev det
värre än så. Till våren hade ”myndigheterna dödat alla hundar och katter som de
kom åt”. Anledning sägs ha varit ”att hindra de svältande människorna att få
tag i köttet efter sina husdjur” och undgå svältdöden. Vidare hade
myndigheterna också ”samlat in och förstört alla mortlar” för att göra det
omöjligt för de svältande att mala det vete som de skulle hade gömt. Dumheten
verkar inte ha några gränsar i Skotts berättelse. Hur skulle ett par hundars
och några katters kött ha kunnat hålla en bondefamilj levande under ett par år?
Var hundar och katter allt bönderna hade kvar och ville regeringen svälta ihjäl
bönderna, kunde bönderna lika bra ha sina hundar och katter kvar att äta upp.
Efter någon vecka skulle de ändå ha svultit ihjäl. Skotts berättelse har inte
det minsta trovärdighet. Men så brukar det vara när man skriver av Conquests
texter. I slutet på kapitlet bekräftar Skott varifrån han får inspirationen.
Han skriver: ”Sälten i Ukraina var bortglömd av nästan alla, när en historiker,
Conquest, i Väst 1986 gav ut en väl underbyggd bok om det fruktansvärda som
skett femtio år tidigare, ett lika stort folkmord som Hitler-Tysklands på
Östeuropas judar”. Conquests bok är helt ägnad åt att misskreditera och
smutskasta jordbrukskollektiviseringen i Sovjetunionen. Kapitalisterna vill
göra det otänkbart för de fattiga bondemassorna i världen att ens drömma om att
ta över jorden från makthavarna och själv organisera jordbruken och njuta
frukterna av sitt arbete. Att de fattiga tar över jorden sätter skräck i
kapitalisterna. Ett exempel på det kommer från Nejlikornas revolution i
Portugal 1974 när fascismen slogs ner och arbetarna hade den politiska
initiativet under ett par år. Det främsta krav som USA:s regering och Nato
ställde på socialdemokraten Mario Soares för att komma till hans hjälp mot
arbetarmassorna och vänstern var att han skulle avskaffa jordreformen och lämna
tillbaks jorden till storgodsägarna när sossarna en gång fick makten. Så gjorde
Soares när han fick makten. Från en välmående jordbruksbefolkning och rekordhöga
produktionsresultat 1974-75 gick Portugals lantarbetare tillbaks till dagens
nöd och utvandring.
Slavläger
och nackskott
Nästa kapitel i Skotts bok är en parodi på Conquests egen
förfalskning av det sovjetiska kriminalvårdssystemet. Skotts strävan att göra
berättelsen så fruktansvärd som möjligt lämnar ett löjets skimmer efter sig. I
detta ämne skrev vi i Proletären 1998 en längre artikel som idag finns
publicerad i broschyrform under rubriken ”Sanningen som kom bort”. Vi utgick
från de amerikanska forskarrapporterna från de sovjetiska f.d. hemliga arkiven
och gav läsarna fakta och statistik att bygga upp en egen uppfattning. Skott
har inga sådana betänkligheter. Han beskriver fruktansvärda brott som
bolsjevikerna skulle ha gjort sig skyldiga till utan att lämna det minsta bevis
för sina påstående. Skotts berättelse går rakt emot det som samtliga forskare
som undersökte de sovjetiska arkiven har publicerat i vetenskapliga
tidsskrifter i USA, England, Frankrike, Australien m fl länder. Skott skriver att
”Gulag har mer än fyrtio miljoner människoliv att stå till svars för”. Skotts
siffror är det nog inte många som skriver under på. Conquest själv, ursprunget
till myten om miljontals döda och fångna i Gulag, har stannat vid 20 miljoner!
Den vetenskapliga forskningen har visat att under åren fram till 1953 fanns
högst i Gulag och de övriga sovjetiska fängelserna, 2,5 miljoner dömda
kriminella i alla anstalter, öppna och slutna. Att jämföra med 5,5 miljoner
idag i USA! Forskarna har också visat att den största delen av fångarna, ca
trefjärdedelar, var vanliga kriminella skyldiga till grova våldsbrott. Men
Skott påstår utan det minsta bevis att ”de riktiga kriminella” var ”en liten
grupp i fånglägren”. De ”faktagranskande” journalisterna och professorerna sväljer
allt detta utan en enda anmärkning. Det är frågan om ren historieförfalskning.
Åtminstone professorerna borde känna till den forskning som har gjorts i de
sovjetiska arkiven. Vi bara undrar varför eller på vems order professorerna
Gerner och Lodén håller med Skott. Skott betecknar alltid de sovjetiska
arbetslägren som ”slavlägren”. Han vill få läsaren att tro att fångarna inte
fick betalt för sitt arbete. Detta är en ren lögn. I de sovjetiska arbetslägren
var alla tvungna att arbeta. Men alla fick betalt. I de öppna lägren, där
fångarna arbetade i det fria samhället under dagtid och återvände till lägren
efter arbetsdagens slut, fick fångarna t ex. exakt samma lön som vanliga
arbetare. Om detta berättar den amerikanske ingenjören John Littlepage i
sin bok ”In search of Soviet gold”. Littlepage arbetade i Sovjetunionen under
1930-talet. Även fångar som var ingenjörer hade ingenjörslön, lika mycket som
Littlepage själv.
Massgravarna
i Katyn
Efter arbetslägren kommer ”massgravarna” och ”nackskotten”.
Staffan Skott förpestar kunskapen om Sovjetunionen med lögner som blir större
och större. Han tar alltid de tyska nazisterna till sin hjälp för att få sina
sagor bekräftade. Till ex. den kända nazistiska ”upptäckten” av massgravarna i
byn Katyn nära Smolensk. Den s k upptäckten av massgravarna offentliggjordes av
nazisterna 13 april 1943. Betänk att nazisterna hade invaderat Sovjetunionen
1941 och ockuperat området i två år innan offentliggörandet. Under tiden hade
de mördat tiotals miljoner människor både i väst och i öst, nästan alla i
koncentrationsläger utanför Tysklands gränser. Men 1943 hade kriget i
Sovjetunionen tagit en för tyskarna ogynnsam vändning och nazisterna var på väg
att förlora och tvingades att retirera. Under den sovjetiska motoffensiven från
november 1942 till mars 1943 vid Stalingrad, krossade Röda Armén över 100
fientliga divisioner. I döda, sårade, försvunna och tillfångatagna förlorade
nazisterna under denna tid 1,7 miljoner soldater. Först i april 1943, efter två
års ockupation, ”upptäckte” nazisterna att i byn Katyn nära Smolensk fanns en
massgrav med polska officerare, som nazisterna anklagade Sovjetunionen för att
ha mördat. De polska officerarna var ett hot mot Nazityskland som hade förstört
deras land. Därför mördades de av nazisterna. De polska officerarna var inte
ett hot mot Sovjetunionen, som utbildade och utrustade polska trupper av
flyktingar som ville bekämpa nazisterna. Nazisternas mordanklagelse mot
Sovjetunionen för morden på de polska officerarna var en del av den nazistiska
propagandakampanjen för att vända världens sympatier från Sovjetunionen till
nazismens och fascismens fördel. Detta ansåg den brittiske utrikesministern
Eden när han 4 maj 1943 tog upp frågan i det brittiska parlamentet. Eden
deklarerade då att ”de nazistiska mördarna av hundratusentals polacker och
ryssar använder historien om massmorden för att förstöra de allierades enhet”.
Men Skott godkänner nazisternas historia helt och hållet. Och i sin sträva att
göra nazisterna acceptabla skriver Skott inte att det var nazisterna som
”upptäckte” massgravarna, utan ”tyskar”! Nazisterna hade all anledning att
försöka smutskasta Sovjetunionen med anklagelser om mord och massgravar. De
visste att de hade mördat 25 miljoner människor i Sovjetunionen och minst 10
miljoner till i andra länder. De visste att dessa människor fanns begravda i
massgravar överallt i Sovjetunionen och i de andra länderna där nazistarméerna
passerade (och de finska fascistarméerna i norra Ryssland). CIA-Conquest tog
över den nazistiska propagandamyten om massgravarna vid Katyn och skrev en bok
om det. Och så var det dags för Skott. Skott är bara ännu en länk från den
nazistiska propagandan till dagens nyliberala propaganda. Deras syfte,
nazisterna och Skotts, är att avskräcka människor från att intressera sig för
socialismen genom att smutskasta Sovjetunionen. Idag är det t ex bevisat att
massgravarna som hittades utanför Kiev på 1960-talet och som Krustjovs män
påstod var från Stalins tid, från 1930-talet, var egentligen från andra
världskriget och nazisternas brott mot Sovjetunionen.
Skott
och den ryske tsaren
För Skott – som förhärligar tsartiden i Ryssland och
skriver att ”skjuta oskyldiga människor, det gjorde aldrig tsaren” – är allting
möjligt. Enligt Skott var det så att under tsaren ”hade landet tagit stora steg
i riktning mot tryck- och yttrandefrihet” och även om ”bönder och arbetare
levde under svår fattigdom”, ”pågick en ekonomisk utveckling i snabb takt”.
Dessutom gick ”de flesta barn i skola” och ”analfabetismen var på väg att
utrotas”. Tänk vilken omvärdering av tsartiden! Skott är en riktig
historierevisionist i ordets sämsta bemärkelse. Analfabetismen i Ryssland 1913
var nära 70 procent. Och de flesta barn gick inte i skola, utan började arbeta
åt storgodsägarna så snart de kunde stå på benen. Under tsartiden rådde i
Ryssland ett tillstånd av extrem fattigdom och kulturell efterblivenhet under
en extrem rik och reaktionär adel och prästerskap. På de flesta adelsgods,
enorma områden som dominerade Rysslands landsbygd, var livsvillkoren mycket
lika livegenskap, ett människoliv var inte mycket värt när det gäller de
arbetande klasserna. Jorden brukades med träplog. Det var för att lämna detta
elände som arbetarna gjorde revolution! Skotts hyllning av den ryske tsaren
visar vilket slags samhälle han vill ha och varför han hatar socialismen.
Våldför
sig på historien
Skotts bok fortsätter med en total avsaknad av fakta som
gör hans historieskrivning till en parodi. De utländska staternas
interventionskrig – ”14 staters arméer”, som enligt Churchill skulle göra slut
på socialismen och återställa privategendomen, adelns och borgerskapets makt –
nämns inte med ett ord av Skott. Istället beskriver Skott tsargeneralerna, som
sålde sig till västmakterna och bekämpade bolsjevikregeringen, (som Denikin,
som slaktade 150 000 judar i Ukraina under interventionskriget), som folk som
bara ville ”återupprätta det demokratiskt valda parlamentet”. Och lögnerna
fortsätter. Skott skriver att kommunisternas ”mycket större och bättre rustade
Röda Armé besegrade snart de vita”. I själva verket fortsatte
interventionskriget och inbördeskriget i fyra långa år och när det gäller Röda
Armén bildades den först 1922.
Till vänster:
Bilden från Staffan Skotts Aldrig mer! om den påstådda massvälten i Ukraina
1932-33. Till höger: Originalbilden från nazistpartiets propagandatidning
Voelkischer Beobachter, 18:e augusti 1933. Uppmärksamma att soldaterna bär
uniformer från tsararmén, från första världskriget 1914-1918! Fel årtionde och
fel händelse!
Under dessa krigsår gjorde sig interventionsmakten och tsargeneralerna
skyldiga till 9 miljoner människors död i krig och svält. Deras samlade
övermakt var nära att fälla den bolsjevikiska regeringen. Endast ett mycket
stort och utbrett folkligt stöd kunde rädda bolsjevikerna och socialismen och
besegra invasionsmakterna och tsargeneralerna. Sovjetunionens historia passerar
snabbt i Skotts bok. Varje sida är fylld av nya lögner omöjliga att här ta upp
i detalj. 1920-talet och NEP (nya ekonomiska politiken) klarar Skott av på en
sida, klasskampen under 1930-talet på en och halv sida. Uteslutningarna av
medlemmar i kommunistpartiet anklagade för byråkrati, korruption och tjuveri,
likställs av Skott med nackskott eller döden i arbetsläger. Av 1930-talets en
och halv sida, går en åt till att skriva att Stalin var antisemit och att
utrensningarna var ett sätt att göra sig av med judar. Skott skriver: ”Det var
i själva verket 200 000 judar som sköts eller sattes i läger före kriget”. Ett
idiotiskt påstående. En av anledningarna till uteslutning ur kommunistpartiet
under 1930-talets utrensningar var antisemitism vilket fanns inskriven i
centralkommitténs direktiv. Andra världskriget, århundradens viktigaste
händelse, beskrivs på fyra sidor där den största delen ägnas åt att anklaga
Sovjetunionen för kriget, lidandet och alla döda – vilka till ”stor del” var
”offer för den egna regimen”. Skotts fantasier om antalet fångar och döda i
arbetslägren under kriget är, som så mycket annat, tagna från Rummel. Miljoner
läggs till miljoner utan minsta bevis och detta trots att rapporterna från de
sovjetiska hemliga arkiven för länge sedan visat på lögnerna som
sprids av Rummel, Conquest, Solzjenitsyn och andra. Men Skott är inte ute efter
att sprida kunskap och klarhet om viktiga historiska händelser. Han är bara en
av den liberala extremhögerns välbetalda lakejer. Kapitlen om Kina är som en
kopia av lögnerna om Sovjetunionen. Det är massvält, denna gång i
40-miljonersklassen, mord, avrättningar och kannibalism sida upp och sida ner.
Verkligheten lämnar Skott utanför sin propagandabok. Så är också nästföljande
kapitel om Kambodja där den dåvarande styrande regeringen görs till riktiga
kommunister, även om de besegrades och avsattes av kommunistpartiet med det
vietnamesiska kommunistpartiets hjälp. Skotts summering och sammanfattning är
en fortsättning på hans flykt från verkligheten. Utan kunskap som kunde ge
honom en möjlighet att förstå den historiska utvecklingen fortsätter Skott att
gång på gång att våldföra sig på historien. Nöden och den totala förstörelsen i
öst efter nazisternas invasion och utrotningen av befolkningen känner inte
Skott till. Allt ont är för Skott kommunisternas fel, ej nazisternas. Ändå är
det kommunisterna Skott har att tacka för att han kan yttra sig i frihet i
detta land. Hade Sovjetunionen fallit, liksom Frankrike gjorde, skulle
nazisterna och fascisterna ha tagit över hela världen och Sverige skulle bli en
liten provins i nazisternas Neuropa. Slakten på judarna och kommunisterna
skulle ha tagit fart, vilket hade förberetts redan 1942, och säkra
antikommunister skulle ha suttit vid makten och styrt. Denna verklighet skulle
ha passat Skott som hand i handske.
Bedrägeri
med siffror
Några ord måste vi säga om Skotts sifferexercis i
”Summering”. Utan att lämna några bevis påstår Skott att ”150 miljoner
människor mördats av kommunisterna”. Först efter sju sidor får vi veta hur
Skott kommit till denna slutsats när det gäller Sovjetunionen. Enligt Skott
”räknade en fransk expert ut år
Rummels
”medeltal”
Intressantare blir Skotts sifferexercis när han går över
till Rummels siffror. Denna Rudolph Rummel har blivit den guru som extremhögern
visar upp när det gäller att smutskasta Sovjetunionen och andra socialistiska
länder med påstådda miljontals döda. Han har skrivit några böcker i ämnet bland
annat ”Lethal Politics”, där han går igenom Sovjetunionens påstådda folkmord.
Rummel sägs vara en gammal matematiklärare, vilket framgår av hans böcker som
är fyllda med diagram, tabeller och beräkningar av alla slag. Sådant imponerar
säkert på en oförberedd läsare. För den som kan bortse från de matematiska
konstruktionerna och gå direkt på Rummels argument är Rummels böcker rena
skämttidningar. Det första som man måste ha i åtanke när det gäller statistik
är att källan måste vara vederhäftig. Annars är statistiken värdelös. Men
sådant ägnar Rummel inte en tanke. Han radar upp tabeller och diagram på fångar
och döda i långa detaljerade listor men källan till alla dessa otroligt detaljerade uppgifter diskuteras
aldrig.
Till vänster:
Bilden på svältande barn från högerns kampanj 1986 i Kanada och USA om den
påstådda svälten 1932- 33. Till höger: Originalbilden från svälten 1921-22 i
tidningen Information nr. 22 publicerad av International Committee for Russian
Relief i Geneve 1922.
Vi får leta efter källorna och uppgiftslämnarna bland noterna. Det
visar sig att källorna till Rummels böcker är inte hans egna studier eller
undersökningar. Istället är Rummels siffror hämtade från Conquest,
Solzjenitsyn, Medvedev, nazistpressen från 1930-talet, andra fascister och
reaktionära vid olika universitet världen runt och till och med från
tsargeneralen Denikin! Med deras uppgifter och utan att ha den minsta kritiska
inställning till siffrorna på döda och fångna utarbetade Rummel en lång serie
vackra tabeller och diagram. För att åstadkomma siffrorna i tabeller och
diagram radade Rummel upp siffrorna från Conquest till nazipressen,
Solzjenitsyn m fl och tog helt enkelt, medeltalet! Visst är det fint? Rummel
själv är väl medveten om att hans skriverier inte har något vetenskapligt
värde. Det säger han öppet i Lethal Politics, sid 20. Han skriver: ”Värdet av
dessa resultat som vetenskapliga resultat – är otvivelaktig ogiltiga”. Men han
anser att enligt hans ”källexperter” är resultaten de ”mest sannolika” och
därför riktiga. Denna inställning till vetenskapen har sina humoristiska sidor.
Fakta
pulveriserar Rummel
Rummels bok är skriven 1990 när de sovjetiska hemliga
arkiven redan hade öppnades för forskning men undersökningarna var inte
avslutade och resultaten därför inte publicerade. Men Rummel såg ingen
anledning till att vänta och se. Till exempel i frågan om döda och fångna i
arbetslägren, vilket är reaktionens favoritämne, anser Rummel i sin bok att
allt han vet om omständigheterna i lägren genom sina källor är tillräckligt för
att åstadkomma en tabell som ”är trolig”. Han går raskt vidare och resultatet
låter inte vänta på sig. Enligt Rummel blev ”mera än 6 000 000 upp till nära 18
000 000 lägerfångar dödade under fyra och ett halvt år” under kriget, vilket av
en årlig ”lägerbefolkning på nära 9 000 000 till 12 300 000 verkar troligt”. I
konsekvens med detta anser Rummel att siffran på ”cirka 11 000 000 döda” i
fånglägren under kriget ”verkar det mest troliga”. Detta snuskiga skojeri med
miljoners människoöden passar bra ihop med Skotts fanatiska inställning mot
Sovjetunionen. Även de ”fackgranskande” journalisterna och professorerna
godkänner Rummels idiotier. Bara ett par år efter att Rummels bok blev
publicerad, blev resultaten av undersökningarna i de sovjetiska hemliga arkiven
offentliggjorda i västvärlden. Vi har i ”Sanningen som kom bort” publicerat
siffrorna från de sovjetiska arbetslägren. Bland annat visade det sig att under
krigsåren var lägerbefolkningen aldrig över 1,5 miljoner människor och att de
som dog i lägren under fyra och ett halvt år av krig var cirka femhundratusen
människor. Jämför med Rummels siffror på 9 till 12 miljoner fångar och 11
miljoner döda. Antalet döda i lägren under krigsåren på ca hundratusen om året
var en mycket hög siffra, mer än det dubbla, om man jämför med övriga år.
Anledningen är den brist på mat och mediciner som den nazistiska barbariet
påtvingade Sovjetunionen. Utanför lägren dödade nazisterna 25 miljoner
människor. Rummels pseudovetenskapliga böcker passar som hand i handske för en
historieförfalskare som Skott. Även det idiotiska tabellmakeriet passar Skott
väl. De arbetar båda på samma låga nivå. I förbigående vill vi göra läsarna
uppmärksamma på att Rummel är Per Ahlmarks främsta källa i sina böcker riktade
mot socialismen. Ett sådant bedrägeri har den misslyckade poeten Ahlmark utsatt
den svenska allmänheten för under tio års tid. Att det har gått att göra så
säger en hel del om kullturklimatet i nyliberalismens Sverige. Vidare kan det
vara intressant att uppmärksamma att det finns en matematisk blunder i Rummels
siffror. Inte ens det mest elementära är korrekt. Det upptäcker man direkt vid
bokens första sida. I stora rubriker annonserar Rummel 61 911 000 offer för
kommunismen i Sovjetunionen. Uppmärksamma att detta är en mycket noggrann
siffra, på tusen döda när. Att ange antalet döda med en noggrannhet på tusen
mer eller mindre ”mördade” under en period på 70 år mellan 1917 och 1987, när
antalet döda påstås vara i 60 miljonersklassen, är faktiskt förbluffande. Ingen
har gjort det tidigare! Rummel är den förste! Solzjenitsyn, Conquest och andra
poliser, fascister och sovjethatare anger alltid ”runda” siffror där
noggrannheten kan vara på 10 miljoner! Som Solzjenitsyns sjuka spekulationer om
70 miljoners döda i arbetsläger. Men Rummel ger en noggrannhet på ett tusen
när! Hur är detta möjligt? Det är Rummels berömda medeltal! Han har tagit
medeltalet av siffrorna från alla de andra sovjethatarna utan hänsyn till
felmarginaler. Det ger en imponerande noggrannhet som gör att sådana som Per
Ahlmark faller på knä och skriker halleluja. Men även detta är totalt falskt.
Var Rummel verkligen en matematiker, eller är detta också ett CIApåhitt?
Aldrig
med Staffan Skott!
I ”Aldrig mer” nämner Staffan Skott händelser och brott i
de socialistiska länderna av en storlek som aldrig tidigare påståtts om några
andra länder i mänsklighetens historia. Det är ytterst allvarliga anklagelser.
Men Skott anklagar utan att lägga fram det minsta bevis. Skotts berättelser om
organiserad och laglig kannibalism är den grövsta lögn som någonsin har
påståtts om ett folk. Inte ens de värsta rasistiska kolonialisterna har varit i
närheten av Skotts lögner i sina påståenden om kannibalism i Afrika. Med denna
typ av berättelser vill Skott idiotförklara läsarna. Men den akademiska världen
reagerar inte. Där är det få som tar upp och fördömer Skotts otroliga lögner.
En del tänker väl på karriären och väljer att ligga lågt. En del orkar inte
längre reagera mot detta täcke av nyliberal fördumning som hotar att kväva det
fria tänkandet. De som märks på tidningarnas kultursidor är de
anti-kommunistiska fanatiker som uppsalaprofessorn Kristian Gerner, som i sin
recension av Skotts bok i Uppsala Nya Tidning kallar den för en ”bok buren av
sanningslidelse och känsla för moral”. Gerner skriver vidare att frt faktum att
boken är lättläst ”förleder nog en del läsare att tro att den är ytlig. Den är
den inte”. Ett sådant uttalande säger egentligen mer om professor Gerners
kunskapsnivå och inställning till historia än om boken själv. Typer som Gerner
finns lite varstans på landets universitet och driver en kampanj för att göra
Skotts ”Aldrig mer” till en grundbok i historia på sina institutioner.
Historiestudenter som ska bli landets historielärare på grundskolor och
gymnasier skulle på detta sätt göras till antikommunistiska propagandister i
nyliberalismens och finanskapitalets tjänst. Vi tror inte att Gerner m fl
kommer att lyckas. Det här är 2000-talet. Kunskapen om Skotts lögner kommer att
spridas. Kunskapssugna läsare och studenter kommer att genomskåda lögnerna och
ta avstånd från dem. Det blir aldrig mera Staffan Skott!
Mario
Sousa
mario.sousa@telia.com