PROLETÄREN april 2000  

 

Aldrig mer Staffan Skott!

 

Trots att borgerskapet och kapitalismens försvarare sedan tio år förklarat att kommunismen och socialismen är död, så fortsätter märkligt nog en omfattande anti-kommunistisk förtals- och lögnpropaganda att produceras. Journalisten Staffan Skott är en av de flitigaste i branschen, när det gäller att tillskriva socialismen och kommunismen de mest bestialiska brott. Hans senaste alster – ”Aldrig mer!” – överträffar det mesta, vilket inte säger litet med tanke på konkurrensen inom denna reaktionära och lögnaktiga genre. Mario Sousa, mångårig medlem i KPML(r)s partiledning, granskar här innehållet i Skotts bok och visar hur långt personer av Skotts kaliber är beredda att gå i falsarium för att ge sin fanatiska anti-kommunism fritt spelrum.

 

En bok som denna ”Aldrig mer!” måste givetvis recenseras och med fakta i hand bevisa det lögnaktiga i berättelserna. Det är just vad vi ska göra. Emellertid kan vi inte

gå igenom varenda lögn, det skulle kräva alldeles för stor plats. Saken är den att det finns knappast en mening i boken som inte är lögn. I tidigare skrifter har Skott använt sig av tekniken ”lögner och halvsanningar” för att smutskasta socialismen. Här kastar han alla hämningar. Boken är en fanatikers attack mot socialismen. Och denna fanatiker är beredd att gå hur långt som helst.

 

Förringar nazismens brott

En genomgående linje i ”Aldrig mer!” är att dra ner på nazismens brott i världen och en ordentlig minskning av antalet offer för de nazistiska morden. Detta jämförs ständigt med påstådda mångfaldigt större brott av kommunisterna. Syftet är förstås att smutskasta kommunismen genom att jämställa den med en överbevisad kriminell rörelse som nazismen. Men det finns ett ännu viktigare skäl för Skott att inta en mild attityd mot nazismen. Det är nämligen så att Skotts ”bevis” för kommunismens brott kommer i nästan sin helhet från den nazistiska propagandacentralen i Gestapo. Skott tvättar händerna på nazisterna för att göra dem mera acceptabla i förhoppning att ”bevisen” inte ska ifrågasättas. Redan vid förordet/inledningen kan vi hitta Skotts förfalskningar. I nazisternas Förintelse mördades inte bara sex miljoner judar, som Skott vill påstå. Också fem miljoner andra människor bragtes om livet. Från andra folkgrupper som zigenare och resande till politiska oppositionella, homosexuella, mentalpatienter och andra som inte passade i den nazistiska människosynen. Den första gruppen som fyllde de nazistiska koncentrationslägren och mördades av nazisterna, var faktiskt de tyska kommunisterna och fackföreningsmännen. Ett par månader efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 fanns redan 20 000 medlemmar av det tyska kommunistpartiet och flera tusen fackföreningsmän i de första tyska koncentrationslägren. Tusentals av dessa män och kvinnor blev mördade innan årets slut. Enbart efter att ha slagit ner det tyska kommunistpartiet och den tyska arbetarklassens organisationer var det möjligt för nazisterna att inleda judeförföljelserna. Skott går vidare i samma spår och fastslår det nazistiska folkmordet till 20 miljoner offer. Skott räknar inte till det nazistiska folkmordet de 25 miljoner människor som nazisterna dödade i Sovjetunionen under fyra års tid, bland dessa ca 1 miljoner judar. Skott drar ner på Hitlers och nazismens offer och räknar bara med offren i väst. Var de som nazisterna slaktade i öst mindre värda, var de undermänniskor, som Hitler påstod? I själva verket var Hitler och nazisterna den motor som drev det mänskliga samhället till slakten i andra världskriget. Därför måste de tyska nazisterna och fascisterna i Italien och Japan stå som ansvariga för de 50 miljoner människor som då förlorade sina liv. Men dessa fakta passar inte in i Skotts historieförfalskning. Skott skriver istället att Hitler ”Tysklands diktator – startade efter överenskommelse med Sovjets diktator Stalin det andra världskriget”. Detta att Stalin skulle ha överenskommit med Hitler om nazisternas invasion av Sovjetunionen ställer frågan om Skotts hälsotillstånd. Men inte bara Skotts. De fackgranskande journalisterna och professorerna måste också drabbats av samma sviktande hälsa. Faktum är att ingen historiker tidigare hävdat något så otroligt som att Hitler och Stalin skulle ha överenskommit om att starta det andra världskriget. Inte ens de mest reaktionära kommunisthatare av CIA-snitt. Skott och fackgranskarna står i detta fall till höger om extremhögern.

 

I fantasins värld

Med denna bakgrund kan man inte längre förvånas över Skotts fortsatta prosa. Nästa sats lyder: ”I demokratiska stater är brott mot de mänskliga rättigheterna sällsynta. Fullvärdiga demokratier har aldrig börjat krig mot varandra”. Sanningen är att de mänskliga rättigheterna trampas varje dag under fötterna i Skotts eget Sverige (en demokrati?) och de andra jämförbara så kallade demokratiska länderna. Den som har den minsta kontakt med n n Under år 1999 har en del anti-kommunistiska skrifter sett dagens ljus i flera länder i den kapitalistiska värld vi lever i. Detta kan verka konstigt eftersom de så kallade kommunistländerna tillhör det förgångna och inte längre kan anklagas för att vara ett hot mot kapitalismen. Men i själva verket är de anti-kommunistiska skrifterna mera nödvändiga än någonsin för kapitalismens bestånd. Efter socialismens fall och efter det att kapitalism och borgerlig demokrati infördes i de så kallade kommunistländerna har misären och laglösheten spritt sig och det arbetande folket är idag utsatt för en rå exploatering av borgerlighetens internationella maffiaklaner. Folken i dessa länder börjar på nytt resa krav på socialism, vilket kapitalets män måste motarbeta. Men ännu mera avgörande för de antikommunistiska skrifternas nödvändighet är det sociala förfall som ständigt ökar i kapitalismens förlovade länder i väst. Erfarenheterna från Sverige är talande. Från 1991 års skattereform som överförde 100-tals miljarder från arbetarna till kapitalisterna, till den sociala nedrustningen på sjukhus, skolor och i omsorgen av barn och gamla. Det senaste i denna råa kapitalistiska utveckling är stölden av 258 miljarder kronor från pensionsfonderna och införandet av ett nytt pensionssystem, som dömer pensionerade arbetare till en ålderdom i nöd och fattigdom. I detta rika, moderna och utvecklade land går samhällsutvecklingen bakåt med språngartade steg, bara för att de redan rika ska bli ännu rikare. Med sina anti-kommunistiska skrifter vill kapitalismens försvarare dölja allt detta och ta död på alla drömmar om en framtid i trygghet och välstånd fri från exploatering och misär. De vill få oss att tro att det inte finns något alternativ till kapitalismen, att socialismen för alltid är död och mänsklighetens historia för alltid är slut.

 

Kastar alla hämningar

En av de svenska företrädarna för dessa reaktionära idéer, Staffan Skott, är författare till en av de senaste tillskotten av de antikommunistiska propagandaskrifterna. Skriften heter ”Aldrig mer!” och handlar enligt författaren om ”kommunistiska regimers brott mot mänskligheten”. För att göra skriften trovärdig och med förhoppning om att imponera på läsaren hänvisar Skott redan på första sidan innan själva förordet till att den är ”fackgranskad” av två journalister som tidigare har arbetat i Moskva, Kjell Albin Abrahamsson och Hans Björkegren, samt två professor, Kristian Gerner vid Uppsala universitet och Torbjörn Lodén vid Stockholms universitet. För oss som känner till dessa figurer och under åren har fått stå ut med deras lögnaktiga och tendentiösa skriverier är ”fackgranskningen” en fingervisning på vad som komma skall. Ta t ex professor Gerner, vilken vi tidigare har berättat om i Proletären, som tar emot betalt av det svenska finanskapitalet för att jämställa rashat med underklassens hat mot förtryckarna i finansvärlden.

 

 

William Hearst med nazistledare under resan till Nazityskland 1934. Från vänster: Hearsts sekreterare Rocker; nazistledaren Alfred Rosenberg; William Hearst; Karl Bomer, presschef i nazisternas utrikesdepartement; Thilo von Trotha, Rosenbergs adjutant.

 

 

verkligheten på de svenska arbetsplatserna kan lätt konstatera detta. Anställningstrygghet är idag en sällsynthet. Ungdomarna är hänsynslöst exploaterade med urusla löner och mycket krävande jobb. De som ifrågasätter orättvisorna och olagligheterna får sparken. Inom den offentliga sektorn är situationen på många arbetsplatser katastrofalt och rent laglös. Men människorna är rädda för att kräva sin rätt. Möjligheten att bli utkastad och svartlistad skrämmer till tystnad. Mycket värre är situationen i de flesta andra ”demokratierna” i världen. Rasismen och förnedringen av de arbetande är vardagsmat i USA där det i många stater är olaglig att t ex propagera för facklig anslutning på arbetsplatserna. När det gäller de ”fullvärdiga demokratierna” som ”aldrig börjat krig mot varandra” tänker nog Skott på någon science fiction-värld långt borta i fantasin. För att bara ta en stat, den enligt Skott och fackgranskarna mest demokratiska och på alla sätt finaste, USA, tvingas vi konstatera att detta land har knappast haft en dag av fred i sin historia. Länderna i Latinamerika har blivit invaderade av USA i mera än 100 gånger. För att inte tala om jänkarnas människoslakt i Vietnam och under Koreakriget. Nu måste vi medge att vår målsättning att bara ta upp de värsta lögnerna till bevis håller på att överges. Det är svårt att låta bli att kommentera Skotts otroliga påståenden utan att reagera. Bara en sak till innan vi lämnar inledningen. Skott skriver att uppgifterna i boken om de påstådda kommunistiska massmorden i Sovjetunionen grundar sig på ”bedömningar gjorde av internationella kända forskare som Conquest, Pipes, Rummel, Heller, Nekritj”. Det är extremhögern inom de amerikanska historieskrivarna, en skola som bildades av CIA och Robert Conquest, denne polisagent tidigare aktiv i den engelska säkerhetstjänsten. I slutet av 1950-talet flyttade Conquest till USA och började arbeta åt CIA. Om Conquest har vi tidigare skrivit i broschyren ”Sanningen som kom bort”. Han avslöjades som polisagent verksam i den engelska säkerhetstjänsten i den liberala Londontidning The Gardian den 27 january 1978 som också berättade om hans arbete åt CIA. En stor del av Skotts berättelser i ”Aldrig mer” är baserade på Conquests bok ”The Harvest of Sorrow” från 1986. Boken var ett beställningsverk i Reagenregeringens anti-kommunistiska kampanj under 1980-talet. I en bok 1969 hade Conquest skrivit att svältoffren i Sovjetunionen 1932-33 uppgick till 5 miljoner personer. Under Reagans anti-kommunistiska kampanj blev plötsligt de svältdöda enligt Conquest 14 miljoner människor! Intressant är också att Skott medger att andra forskare, som Courtois, anser att de påstådda massmorden var mycket mindre i antal. Denna Courtois är den kända kommunisthatare som står som huvudredaktör för boken ”Kommunismens svarta bok” vilken vi tidigare har recenserat i Proletären. Courtois är inte god nog för Skott. För att godkännas av Skott måste CIA-stämpeln finnas inpräntad i pannan.

 

Svälten i Ukraina 1932-33

Nu definitivt över till konkreta bevis av Skotts (och fackgranskarnas) historieförfalskning. Vi börjar med kapitlet ”Svälten i Ukraina 1932-1933”. I denna fråga har den kanadensiske journalisten och fackföreningsmannen Douglas Tottle skrivit en bok där han med stor noggrannhet avslöjar alla lögner och bildförfalskningar som har spridits sedan 1930-talet. Boken heter ”Fraud, famine and fascism. The Ukrainian Genocide Myth from Hitler to Harvard”. Jag har tidigare skrivit om boken i ”Sanningen som kom bort”. I korthet förhåller det sig så att lögnerna om ett svältande Ukraina spreds på 1930-talet i Europa av den nazistiska propagandaapparaten och i USA av den extremt högerorienterade Hearst- pressen. William Randolph Hearst var den amerikanska miljonären som ägde en tredjedel av den nordamerikanska tidningsmarknaden och många tidningar på utländska språk samt flera radiostationer. William Hearst var nazisympatisör. 1934 reste han till Nazityskland och träffade Adolf Hitler och andra nazistiska ledare som Alfred Rosenberg och Karl Bomer, chef för pressavdelningen i nazistpartiets utrikesdepartementet, samt Ernest Hanfstaengel den nazistiska regeringens presstalesman. Efter återkomsten till USA började Hearsts tidningar att sprida nazistisk propaganda, även den om svälten i Ukraina. Hearst uttalade sig fritt i sina tidningar om sina sympatier för Hitler och nazismen samt skrev om sina förhoppningar att ”Hitler skulle lyckas att peka ut vägen till fred och ordning” i världen. Hearsts tidning ”New York Amerikan” började att publicera nazistisk propaganda skriven av Alfred Rosenberg, Hermann Göring och fascisten Benito Mussolini. Den sistnämnde hade en regelbunden spalt som renderade honom honorar mångdubbelt större än de han fick som Italiens statsminister. Hearsts historier, år 1935, om den stora svälten i Ukraina, hämtade från den nazistiska propagandan, blev under 1930-talet avslöjade som lögner av andra journalister i den amerikanska borgarpressen. Bland annat visade det sig att bilderna om svälten i Ukraina 1932-33, som Hearst publicerade i sina tidningar, egentligen var från första världskriget och interventionskriget, då ett stort antal utländska arméer försökte kväsa det unga socialistiska Ryssland. Interventionskriget orsakade en katastrof där cirka 9 miljoner människor dog. Efter avslöjandet i pressen upphörde Hearsts kampanj om svälten i Ukraina. Men det märkvärdiga är att Hearsts avslöjade lögner från 1930-talet började dyka upp som bevisade sanningar i kampanjer mot Sovjetunionen på 1980-talet. Ursprunget till dessa lögners återuppstående kommer dels från polisagenten Robert Conquest, dels från ukrainska exilorganisationer i USA och Kanada. Lögnernas återuppstående var en del av USA:s och president Ronald Reagans kampanj mot Sovjetunionen. Det är därifrån pengarna kom som betalade återuppståendet. Robert Conquest hämtar sitt material och bildbevis direkt från Hearsts tidningar från 1930-talet och den nazistiska propagandan. Conquests fem bilder i The Harvest of Sorrow som ska bevisa svälten i Ukraina 1932-33 är samtliga hämtade från Hearsts press. Samma metod använder de ukrainska exilorganisationerna. De senare leds av folk som flydde till väst efter andra världskriget. De är gamla nazikollaboratörer och krigsförbrytare med många döda på sina samveten. Flera av dessa tjänstgjorde som lägerpoliser i de nazistiska koncentrationslägren där miljoner judar och andra människor mördades. En av Conquests källor är t.ex. Mykola Lebed som var säkerhetschef i det naziockuperade Lvov under pogromerna 1942. Lebed dömdes efter kriget som krigsförbrytare men plockades av CIA till USA där han tjänstgör som desinformatör. Staffan Skott är i ett sällskap som passar honom.

 

Nazistiska förfalskningar

Låt oss nu granska Skotts bilder om svälten. På sidan 20 finns Skotts första ”avslöjande” bild om den påstådda massvälten. I bildförteckningen i slutet av boken står att denna bild m fl är tagen från Hungry Ghosts av Henry Holt, NY. Men varifrån kommer bilden ursprungligen? Bilden publicerades första gång i nazistpartiets propagandatidning Voelkischer Beobachter 18 augusti 1933 tillsammans med andra liknande fruktansvärda bilder. Nazisterna spred rykten om svält i Sovjetunionen under 1930-talet för att ha en anledning till militär intervention för att erövra Ukraina (eller som de sa, befria landet från svält och kommunism), vilket Hitler redan 1925 i Mein Kampf hade bestämt skulle bli kornboden för Stortyskland. Men uppmärksamma att soldaterna bär uniformer från tsararmén, från första världskriget 1914-1918! Fel årtionde och fel händelse! En billig förfalskning. Miljoners människors död 1914-1918 i det imperialistiska kriget, utnyttjades av nazisterna femton års senare, som propaganda mot Sovjetunionen. Bilden fanns senare i en propagandabok mot Sovjetunionen av Ewal Ammende utgiven i Nazityskland 1935 med rubriken Muss Russland Hungern? Samma bok hade en engelska upplaga 1936 med rubriken Human Life in Russia. I denna bok har Ammende bilder och skrivet material från dåtidens nazistiska tidningar, Hearst-pressen och italienska fascistiska tidningar. 1984, nära sjuttio år efter kriget, kom Ammendes bok ut i en ny upplaga, denna gång i Harvard Universitys och James Maces regi. Bilden utnyttjades denna gång av Reagan, CIA-Conquest och de ukrainska krigsförbrytarna i kallakrigspropagandan mot Sovjetunionen. År 1999, cirka åttio år efter att bilden togs, var det Staffan Skotts tur att använda den i samma syfte som nazisterna, krigsförbrytarna och CIA, för att smutskasta Sovjetunionen. I samma kapitel finns fyra andra bilder med människor som ligger på trottoaren och som Skotte påstår vara tagna i staden Charkov och döda av svält. Ett märkligt påstående om man tänker på att de förbipasserande ser ur att vara välklädda och välnärda. Liggande människor på en stads gator kan betydda sociala problem som alkoholism, men de är inga bevis för massvält. Liknande bilder skulle kunna tas idag i vilken storstad som helst i väst bland de bostadslösa. Men Skotts vilda förfalskningar är mycket grövre än så. På sidan 31 finns en bild som representerar vad som ursprungligen kan vara ett typiskt försäljningsstånd i en dåtida bondemarknad. En man och en kvinna står bakom ett träbord där köttvaror erbjuds till

 

 

 

 

Staffan Skott lånar hämningslöst från den nazistiska lögnpropagandan i sitt korståg mot kommunismen. Skotts bildförfalskning om kannibalism i Ukraina.

 

försäljning. Men på träbordet har man planterat in något som inte passar in i bilden. Bland köttvaror finns ett människohuvud och halva kroppen på ett dött barn ca 10 år gammal, från midjan uppåt med armar och huvud. Det är en fruktansvärd bild. Texten lyder: ”Kort efter 1917 utbröt den första stora kommunistorganiserade svälten under bolsjevikernas första år vid makten. Kannibalism förekom”.

 

Laglig kannibalism?

Man kan inte låta bli att reagera skarpt på en sådan bild och säkert är att en del vänder sig mot kommunisterna och fördömer dem. Det är Skotts avsikt! Likaväl är bilden en förfalskning. Tänk efter. Skulle bönderna, fritt och öppet, kunnat sälja delar av människokroppar på marknaden? Kanske delar av de egna barn som de åt upp, vilket Skott påstår senare i texten? Skulle bönderna kunnat mörda och slaktat sina egna eller andras barn och sålt kroppsdelarna fritt på marknaden? Eller skulle bönderna kunnat slakta lik som Skott påstår fanns överallt på fält eller i stugorna och sålt dem på marknaden? Utan att riskera något straff eller folkets vrede? Det skulle betyda att i Ukraina fanns helt lagliga och accepterade kannibalistiska köttmarknader! I inget land i världen har detta någonsin hänt eller varit tillåtet. När kända fall av kannibalism har inträffat, har det alltid varit en desperat handling av människor i en tillfällig situation, något som ingen vill visa utåt eller erkänna. Men enligt Skotts bild har bönderna, i lugn och ro, kunnat döda sina barn eller slakta andra döda barn och i samma lugna takt har de kunnat sälja barnens kroppsdelar i sitt marknadsstånd. Det är något som ingen historiker någonsin har hört talas om. Och tänk vidare köparens situation. Där kommer han flanerande på marknaden och bestämmer sig plötsligt för att köpa och ta hem en halv kropp av ett dött barn att tillaga till familjemiddagen. Eller kanske ett människohuvud att koka soppa på. En fullständig vansinnig tanke. Och vidare, vem skulle har råd att handla på marknaden i en landsdel där, enligt Skott, rådde total misär och fattigdom och människorna inte hade några pengar att handla mat för och därför svalt? Varifrån kom pengarna att köpa kroppsdelarna? Och varför överhuvudtaget köpa kroppsdelarna på marknaden när det, enligt Skott, fanns döda människor överallt i städerna och på fälten? Den presumtive köparen kunde lika bra ha styckat ett lik själv! Skotts bild är en mycket sjuk fantasi och därutöver ett rasistiskt påhopp. Han försöker få oss att tro att det överhuvudtaget skulle vara möjligt att ryssar och ukrainare dödade och åt upp eller sålde kroppsdelar av sina och andras barn. Skotts bild är en fotografisk förfalskning där någon har kopierat in ett människohuvud och ett barns halva kropp i originalbilden från ett köttstånd i en bondemarknad någonstans i öst. I denna sak överträffar Skotts lögner nazisternas propaganda. Och han överträffar även de kannibalistiska köttpiroger som Nicolas Werth påstod fanns att köpa på marknaden i Ukraina i ”Kommunismens svarta bok”. Men det är detta som nog är meningen. Ska Skott kunna sälja sin skit måste han överträffa de föregående förfalskarna. När det gäller de ”faktagranskande” journalisterna och professorer, har dessa gett Skotts bilder sitt tysta godkännande. Undrar om de får provision på bokförsäljningen eller om de har flippat ut lika mycket som Skott. Skotts bilder ackompanjeras i detta kapitel av historien om den sextonårige bondpojken Miron och hans mors vandring till en stad för att byta ut två små guldsmycken mot mat (detta trots att Skott påstår i samma kapitel att det var förbjudet för bönderna att gå in i städerna). Överallt under Mirons resa var det döda stelfrusna kroppar i stugorna och på fälten. I staden gick det så långt, enligt Skotts berättelse, att de döda hade dumpats på samma ställe där stadens invånare brukade ”tömma latrinen, det vill säga avföringen från torrdassen”! Enligt Skott ”låg det frusna lik” ovanpå ”dynghögarna” och ”ingen hade brytt sig om eller haft kraft att ge de döda en anständig begravning på kyrkogården”. Skotts rasistiska inställningen till ryssar och ukrainare ger sig här till känna än en gång. Vilka människor skulle dumpa sina käras döda kroppar i en avföringshög? Varför göra det överhuvudtaget? Skulle det vara sant att de döda var många eller att ”ingen hade kraft” att begrava dem, kunde man lika bra lägga kropparna på fälten utanför kyrkogården eller någon annan vald plats. Varför just på avföringshögen? Svaret är enkelt. Skott vill få läsaren att känna avsky och ta avstånd från allt som heter ryssar och ukrainare.

 

Dumheter utan gräns

Men Skotts skojerier slutar inte här. Enligt honom blev det värre än så. Till våren hade ”myndigheterna dödat alla hundar och katter som de kom åt”. Anledning sägs ha varit ”att hindra de svältande människorna att få tag i köttet efter sina husdjur” och undgå svältdöden. Vidare hade myndigheterna också ”samlat in och förstört alla mortlar” för att göra det omöjligt för de svältande att mala det vete som de skulle hade gömt. Dumheten verkar inte ha några gränsar i Skotts berättelse. Hur skulle ett par hundars och några katters kött ha kunnat hålla en bondefamilj levande under ett par år? Var hundar och katter allt bönderna hade kvar och ville regeringen svälta ihjäl bönderna, kunde bönderna lika bra ha sina hundar och katter kvar att äta upp. Efter någon vecka skulle de ändå ha svultit ihjäl. Skotts berättelse har inte det minsta trovärdighet. Men så brukar det vara när man skriver av Conquests texter. I slutet på kapitlet bekräftar Skott varifrån han får inspirationen. Han skriver: ”Sälten i Ukraina var bortglömd av nästan alla, när en historiker, Conquest, i Väst 1986 gav ut en väl underbyggd bok om det fruktansvärda som skett femtio år tidigare, ett lika stort folkmord som Hitler-Tysklands på Östeuropas judar”. Conquests bok är helt ägnad åt att misskreditera och smutskasta jordbrukskollektiviseringen i Sovjetunionen. Kapitalisterna vill göra det otänkbart för de fattiga bondemassorna i världen att ens drömma om att ta över jorden från makthavarna och själv organisera jordbruken och njuta frukterna av sitt arbete. Att de fattiga tar över jorden sätter skräck i kapitalisterna. Ett exempel på det kommer från Nejlikornas revolution i Portugal 1974 när fascismen slogs ner och arbetarna hade den politiska initiativet under ett par år. Det främsta krav som USA:s regering och Nato ställde på socialdemokraten Mario Soares för att komma till hans hjälp mot arbetarmassorna och vänstern var att han skulle avskaffa jordreformen och lämna tillbaks jorden till storgodsägarna när sossarna en gång fick makten. Så gjorde Soares när han fick makten. Från en välmående jordbruksbefolkning och rekordhöga produktionsresultat 1974-75 gick Portugals lantarbetare tillbaks till dagens nöd och utvandring.

 

Slavläger och nackskott

Nästa kapitel i Skotts bok är en parodi på Conquests egen förfalskning av det sovjetiska kriminalvårdssystemet. Skotts strävan att göra berättelsen så fruktansvärd som möjligt lämnar ett löjets skimmer efter sig. I detta ämne skrev vi i Proletären 1998 en längre artikel som idag finns publicerad i broschyrform under rubriken ”Sanningen som kom bort”. Vi utgick från de amerikanska forskarrapporterna från de sovjetiska f.d. hemliga arkiven och gav läsarna fakta och statistik att bygga upp en egen uppfattning. Skott har inga sådana betänkligheter. Han beskriver fruktansvärda brott som bolsjevikerna skulle ha gjort sig skyldiga till utan att lämna det minsta bevis för sina påstående. Skotts berättelse går rakt emot det som samtliga forskare som undersökte de sovjetiska arkiven har publicerat i vetenskapliga tidsskrifter i USA, England, Frankrike, Australien m fl länder. Skott skriver att ”Gulag har mer än fyrtio miljoner människoliv att stå till svars för”. Skotts siffror är det nog inte många som skriver under på. Conquest själv, ursprunget till myten om miljontals döda och fångna i Gulag, har stannat vid 20 miljoner! Den vetenskapliga forskningen har visat att under åren fram till 1953 fanns högst i Gulag och de övriga sovjetiska fängelserna, 2,5 miljoner dömda kriminella i alla anstalter, öppna och slutna. Att jämföra med 5,5 miljoner idag i USA! Forskarna har också visat att den största delen av fångarna, ca trefjärdedelar, var vanliga kriminella skyldiga till grova våldsbrott. Men Skott påstår utan det minsta bevis att ”de riktiga kriminella” var ”en liten grupp i fånglägren”. De ”faktagranskande” journalisterna och professorerna sväljer allt detta utan en enda anmärkning. Det är frågan om ren historieförfalskning. Åtminstone professorerna borde känna till den forskning som har gjorts i de sovjetiska arkiven. Vi bara undrar varför eller på vems order professorerna Gerner och Lodén håller med Skott. Skott betecknar alltid de sovjetiska arbetslägren som ”slavlägren”. Han vill få läsaren att tro att fångarna inte fick betalt för sitt arbete. Detta är en ren lögn. I de sovjetiska arbetslägren var alla tvungna att arbeta. Men alla fick betalt. I de öppna lägren, där fångarna arbetade i det fria samhället under dagtid och återvände till lägren efter arbetsdagens slut, fick fångarna t ex. exakt samma lön som vanliga arbetare. Om detta berättar den amerikanske ingenjören John Littlepage i sin bok ”In search of Soviet gold”. Littlepage arbetade i Sovjetunionen under 1930-talet. Även fångar som var ingenjörer hade ingenjörslön, lika mycket som Littlepage själv.

 

Massgravarna i Katyn

Efter arbetslägren kommer ”massgravarna” och ”nackskotten”. Staffan Skott förpestar kunskapen om Sovjetunionen med lögner som blir större och större. Han tar alltid de tyska nazisterna till sin hjälp för att få sina sagor bekräftade. Till ex. den kända nazistiska ”upptäckten” av massgravarna i byn Katyn nära Smolensk. Den s k upptäckten av massgravarna offentliggjordes av nazisterna 13 april 1943. Betänk att nazisterna hade invaderat Sovjetunionen 1941 och ockuperat området i två år innan offentliggörandet. Under tiden hade de mördat tiotals miljoner människor både i väst och i öst, nästan alla i koncentrationsläger utanför Tysklands gränser. Men 1943 hade kriget i Sovjetunionen tagit en för tyskarna ogynnsam vändning och nazisterna var på väg att förlora och tvingades att retirera. Under den sovjetiska motoffensiven från november 1942 till mars 1943 vid Stalingrad, krossade Röda Armén över 100 fientliga divisioner. I döda, sårade, försvunna och tillfångatagna förlorade nazisterna under denna tid 1,7 miljoner soldater. Först i april 1943, efter två års ockupation, ”upptäckte” nazisterna att i byn Katyn nära Smolensk fanns en massgrav med polska officerare, som nazisterna anklagade Sovjetunionen för att ha mördat. De polska officerarna var ett hot mot Nazityskland som hade förstört deras land. Därför mördades de av nazisterna. De polska officerarna var inte ett hot mot Sovjetunionen, som utbildade och utrustade polska trupper av flyktingar som ville bekämpa nazisterna. Nazisternas mordanklagelse mot Sovjetunionen för morden på de polska officerarna var en del av den nazistiska propagandakampanjen för att vända världens sympatier från Sovjetunionen till nazismens och fascismens fördel. Detta ansåg den brittiske utrikesministern Eden när han 4 maj 1943 tog upp frågan i det brittiska parlamentet. Eden deklarerade då att ”de nazistiska mördarna av hundratusentals polacker och ryssar använder historien om massmorden för att förstöra de allierades enhet”. Men Skott godkänner nazisternas historia helt och hållet. Och i sin sträva att göra nazisterna acceptabla skriver Skott inte att det var nazisterna som ”upptäckte” massgravarna, utan ”tyskar”! Nazisterna hade all anledning att försöka smutskasta Sovjetunionen med anklagelser om mord och massgravar. De visste att de hade mördat 25 miljoner människor i Sovjetunionen och minst 10 miljoner till i andra länder. De visste att dessa människor fanns begravda i massgravar överallt i Sovjetunionen och i de andra länderna där nazistarméerna passerade (och de finska fascistarméerna i norra Ryssland). CIA-Conquest tog över den nazistiska propagandamyten om massgravarna vid Katyn och skrev en bok om det. Och så var det dags för Skott. Skott är bara ännu en länk från den nazistiska propagandan till dagens nyliberala propaganda. Deras syfte, nazisterna och Skotts, är att avskräcka människor från att intressera sig för socialismen genom att smutskasta Sovjetunionen. Idag är det t ex bevisat att massgravarna som hittades utanför Kiev på 1960-talet och som Krustjovs män påstod var från Stalins tid, från 1930-talet, var egentligen från andra världskriget och nazisternas brott mot Sovjetunionen.

 

Skott och den ryske tsaren

För Skott – som förhärligar tsartiden i Ryssland och skriver att ”skjuta oskyldiga människor, det gjorde aldrig tsaren” – är allting möjligt. Enligt Skott var det så att under tsaren ”hade landet tagit stora steg i riktning mot tryck- och yttrandefrihet” och även om ”bönder och arbetare levde under svår fattigdom”, ”pågick en ekonomisk utveckling i snabb takt”. Dessutom gick ”de flesta barn i skola” och ”analfabetismen var på väg att utrotas”. Tänk vilken omvärdering av tsartiden! Skott är en riktig historierevisionist i ordets sämsta bemärkelse. Analfabetismen i Ryssland 1913 var nära 70 procent. Och de flesta barn gick inte i skola, utan började arbeta åt storgodsägarna så snart de kunde stå på benen. Under tsartiden rådde i Ryssland ett tillstånd av extrem fattigdom och kulturell efterblivenhet under en extrem rik och reaktionär adel och prästerskap. På de flesta adelsgods, enorma områden som dominerade Rysslands landsbygd, var livsvillkoren mycket lika livegenskap, ett människoliv var inte mycket värt när det gäller de arbetande klasserna. Jorden brukades med träplog. Det var för att lämna detta elände som arbetarna gjorde revolution! Skotts hyllning av den ryske tsaren visar vilket slags samhälle han vill ha och varför han hatar socialismen.

 

Våldför sig på historien

Skotts bok fortsätter med en total avsaknad av fakta som gör hans historieskrivning till en parodi. De utländska staternas interventionskrig – ”14 staters arméer”, som enligt Churchill skulle göra slut på socialismen och återställa privategendomen, adelns och borgerskapets makt – nämns inte med ett ord av Skott. Istället beskriver Skott tsargeneralerna, som sålde sig till västmakterna och bekämpade bolsjevikregeringen, (som Denikin, som slaktade 150 000 judar i Ukraina under interventionskriget), som folk som bara ville ”återupprätta det demokratiskt valda parlamentet”. Och lögnerna fortsätter. Skott skriver att kommunisternas ”mycket större och bättre rustade Röda Armé besegrade snart de vita”. I själva verket fortsatte interventionskriget och inbördeskriget i fyra långa år och när det gäller Röda Armén bildades den först 1922.

 

 

 

 

 

Till vänster: Bilden från Staffan Skotts Aldrig mer! om den påstådda massvälten i Ukraina 1932-33. Till höger: Originalbilden från nazistpartiets propagandatidning Voelkischer Beobachter, 18:e augusti 1933. Uppmärksamma att soldaterna bär uniformer från tsararmén, från första världskriget 1914-1918! Fel årtionde och fel händelse!

 

hemliga arkiven för länge sedan visat på lögnerna som sprids av Rummel, Conquest, Solzjenitsyn och andra. Men Skott är inte ute efter att sprida kunskap och klarhet om viktiga historiska händelser. Han är bara en av den liberala extremhögerns välbetalda lakejer. Kapitlen om Kina är som en kopia av lögnerna om Sovjetunionen. Det är massvält, denna gång i 40-miljonersklassen, mord, avrättningar och kannibalism sida upp och sida ner. Verkligheten lämnar Skott utanför sin propagandabok. Så är också nästföljande kapitel om Kambodja där den dåvarande styrande regeringen görs till riktiga kommunister, även om de besegrades och avsattes av kommunistpartiet med det vietnamesiska kommunistpartiets hjälp. Skotts summering och sammanfattning är en fortsättning på hans flykt från verkligheten. Utan kunskap som kunde ge honom en möjlighet att förstå den historiska utvecklingen fortsätter Skott att gång på gång att våldföra sig på historien. Nöden och den totala förstörelsen i öst efter nazisternas invasion och utrotningen av befolkningen känner inte Skott till. Allt ont är för Skott kommunisternas fel, ej nazisternas. Ändå är det kommunisterna Skott har att tacka för att han kan yttra sig i frihet i detta land. Hade Sovjetunionen fallit, liksom Frankrike gjorde, skulle nazisterna och fascisterna ha tagit över hela världen och Sverige skulle bli en liten provins i nazisternas Neuropa. Slakten på judarna och kommunisterna skulle ha tagit fart, vilket hade förberetts redan 1942, och säkra antikommunister skulle ha suttit vid makten och styrt. Denna verklighet skulle ha passat Skott som hand i handske.

 

Bedrägeri med siffror

Några ord måste vi säga om Skotts sifferexercis i ”Summering”. Utan att lämna några bevis påstår Skott att ”150 miljoner människor mördats av kommunisterna”. Först efter sju sidor får vi veta hur Skott kommit till denna slutsats när det gäller Sovjetunionen. Enligt Skott ”räknade en fransk expert ut år 1913” att befolkningen i Ryssland 1948 skulle ”ha ökat med hundra procent, med 173 miljoner människor”. Enligt Skotts namnlösa ”expert” skulle därför ”Ryssland år 1948 ha 343,9 miljoner invånare”. Den första fråga som inställer sig är om någon 1913 överhuvudtaget skulle ha kunnat räkna ut en befolkningsutveckling 35 år framåt. Fanns 1913 vetenskapliga instrument som medgav sådana möjligheter? Givetvis inte. Även idag är dessa uppskattningar väldig svåra att göra. Dessutom kunde Skotts ”expert” inte ha känt till de krig som imperialismen utsatt Sovjetunionen för under dessa 35 år. ”Experten” kände inte till slakten i första världskriget, den efterföljande slakten under interventions- och inbördeskriget och nazisternas utrotningskrig mot Sovjetunionen under andra världskriget. Med alla dessa krig följde dessutom en fruktansvärd förstörelse där industri och lantbruk utraderades och människorna förlorade sin försörjning och hungersnöd inträffade. Att ta upp en namnlös expert från 1913 är rena bedrägeriet.

 

Rummels ”medeltal”

Intressantare blir Skotts sifferexercis när han går över till Rummels siffror. Denna Rudolph Rummel har blivit den guru som extremhögern visar upp när det gäller att smutskasta Sovjetunionen och andra socialistiska länder med påstådda miljontals döda. Han har skrivit några böcker i ämnet bland annat ”Lethal Politics”, där han går igenom Sovjetunionens påstådda folkmord. Rummel sägs vara en gammal matematiklärare, vilket framgår av hans böcker som är fyllda med diagram, tabeller och beräkningar av alla slag. Sådant imponerar säkert på en oförberedd läsare. För den som kan bortse från de matematiska konstruktionerna och gå direkt på Rummels argument är Rummels böcker rena skämttidningar. Det första som man måste ha i åtanke när det gäller statistik är att källan måste vara vederhäftig. Annars är statistiken värdelös. Men sådant ägnar Rummel inte en tanke. Han radar upp tabeller och diagram på fångar och döda i långa detaljerade listor men

 

 

 

 

Till vänster: Bilden på svältande barn från högerns kampanj 1986 i Kanada och USA om den påstådda svälten 1932- 33. Till höger: Originalbilden från svälten 1921-22 i tidningen Information nr. 22 publicerad av International Committee for Russian Relief i Geneve 1922.

 

Under dessa krigsår gjorde sig interventionsmakten och tsargeneralerna skyldiga till 9 miljoner människors död i krig och svält. Deras samlade övermakt var nära att fälla den bolsjevikiska regeringen. Endast ett mycket stort och utbrett folkligt stöd kunde rädda bolsjevikerna och socialismen och besegra invasionsmakterna och tsargeneralerna. Sovjetunionens historia passerar snabbt i Skotts bok. Varje sida är fylld av nya lögner omöjliga att här ta upp i detalj. 1920-talet och NEP (nya ekonomiska politiken) klarar Skott av på en sida, klasskampen under 1930-talet på en och halv sida. Uteslutningarna av medlemmar i kommunistpartiet anklagade för byråkrati, korruption och tjuveri, likställs av Skott med nackskott eller döden i arbetsläger. Av 1930-talets en och halv sida, går en åt till att skriva att Stalin var antisemit och att utrensningarna var ett sätt att göra sig av med judar. Skott skriver: ”Det var i själva verket 200 000 judar som sköts eller sattes i läger före kriget”. Ett idiotiskt påstående. En av anledningarna till uteslutning ur kommunistpartiet under 1930-talets utrensningar var antisemitism vilket fanns inskriven i centralkommitténs direktiv. Andra världskriget, århundradens viktigaste händelse, beskrivs på fyra sidor där den största delen ägnas åt att anklaga Sovjetunionen för kriget, lidandet och alla döda – vilka till ”stor del” var ”offer för den egna regimen”. Skotts fantasier om antalet fångar och döda i arbetslägren under kriget är, som så mycket annat, tagna från Rummel. Miljoner läggs till miljoner utan minsta bevis och detta trots att rapporterna från de sovjetiska källan till alla dessa otroligt detaljerade uppgifter diskuteras aldrig. Vi får leta efter källorna och uppgiftslämnarna bland noterna. Det visar sig att källorna till Rummels böcker är inte hans egna studier eller undersökningar. Istället är Rummels siffror hämtade från Conquest, Solzjenitsyn, Medvedev, nazistpressen från 1930-talet, andra fascister och reaktionära vid olika universitet världen runt och till och med från tsargeneralen Denikin! Med deras uppgifter och utan att ha den minsta kritiska inställning till siffrorna på döda och fångna utarbetade Rummel en lång serie vackra tabeller och diagram. För att åstadkomma siffrorna i tabeller och diagram radade Rummel upp siffrorna från Conquest till nazipressen, Solzjenitsyn m fl och tog helt enkelt, medeltalet! Visst är det fint? Rummel själv är väl medveten om att hans skriverier inte har något vetenskapligt värde. Det säger han öppet i Lethal Politics, sid 20. Han skriver: ”Värdet av dessa resultat som vetenskapliga resultat – är otvivelaktig ogiltiga”. Men han anser att enligt hans ”källexperter” är resultaten de ”mest sannolika” och därför riktiga. Denna inställning till vetenskapen har sina humoristiska sidor.

 

Fakta pulveriserar Rummel

Rummels bok är skriven 1990 när de sovjetiska hemliga arkiven redan hade öppnades för forskning men undersökningarna var inte avslutade och resultaten därför inte publicerade. Men Rummel såg ingen anledning till att vänta och se. Till exempel i frågan om döda och fångna i arbetslägren, vilket är reaktionens favoritämne, anser Rummel i sin bok att allt han vet om omständigheterna i lägren genom sina källor är tillräckligt för att åstadkomma en tabell som ”är trolig”. Han går raskt vidare och resultatet låter inte vänta på sig. Enligt Rummel blev ”mera än 6 000 000 upp till nära 18 000 000 lägerfångar dödade under fyra och ett halvt år” under kriget, vilket av en årlig ”lägerbefolkning på nära 9 000 000 till 12 300 000 verkar troligt”. I konsekvens med detta anser Rummel att siffran på ”cirka 11 000 000 döda” i fånglägren under kriget ”verkar det mest troliga”. Detta snuskiga skojeri med miljoners människoöden passar bra ihop med Skotts fanatiska inställning mot Sovjetunionen. Även de ”fackgranskande” journalisterna och professorerna godkänner Rummels idiotier. Bara ett par år efter att Rummels bok blev publicerad, blev resultaten av undersökningarna i de sovjetiska hemliga arkiven offentliggjorda i västvärlden. Vi har i ”Sanningen som kom bort” publicerat siffrorna från de sovjetiska arbetslägren. Bland annat visade det sig att under krigsåren var lägerbefolkningen aldrig över 1,5 miljoner människor och att de som dog i lägren under fyra och ett halvt år av krig var cirka femhundratusen människor. Jämför med Rummels siffror på 9 till 12 miljoner fångar och 11 miljoner döda. Antalet döda i lägren under krigsåren på ca hundratusen om året var en mycket hög siffra, mer än det dubbla, om man jämför med övriga år. Anledningen är den brist på mat och mediciner som den nazistiska barbariet påtvingade Sovjetunionen. Utanför lägren dödade nazisterna 25 miljoner människor. Rummels pseudovetenskapliga böcker passar som hand i handske för en historieförfalskare som Skott. Även det idiotiska tabellmakeriet passar Skott väl. De arbetar båda på samma låga nivå. I förbigående vill vi göra läsarna uppmärksamma på att Rummel är Per Ahlmarks främsta källa i sina böcker riktade mot socialismen. Ett sådant bedrägeri har den misslyckade poeten Ahlmark utsatt den svenska allmänheten för under tio års tid. Att det har gått att göra så säger en hel del om kullturklimatet i nyliberalismens Sverige. Vidare kan det vara intressant att uppmärksamma att det finns en matematisk blunder i Rummels siffror. Inte ens det mest elementära är korrekt. Det upptäcker man direkt vid bokens första sida. I stora rubriker annonserar Rummel 61 911 000 offer för kommunismen i Sovjetunionen. Uppmärksamma att detta är en mycket noggrann siffra, på tusen döda när. Att ange antalet döda med en noggrannhet på tusen mer eller mindre ”mördade” under en period på 70 år mellan 1917 och 1987, när antalet döda påstås vara i 60 miljonersklassen, är faktiskt förbluffande. Ingen har gjort det tidigare! Rummel är den förste! Solzjenitsyn, Conquest och andra poliser, fascister och sovjethatare anger alltid ”runda” siffror där noggrannheten kan vara på 10 miljoner! Som Solzjenitsyns sjuka spekulationer om 70 miljoners döda i arbetsläger. Men Rummel ger en noggrannhet på ett tusen när! Hur är detta möjligt? Det är Rummels berömda medeltal! Han har tagit medeltalet av siffrorna från alla de andra sovjethatarna utan hänsyn till felmarginaler. Det ger en imponerande noggrannhet som gör att sådana som Per Ahlmark faller på knä och skriker halleluja. Men även detta är totalt falskt. Var Rummel verkligen en matematiker, eller är detta också ett CIApåhitt?

 

Aldrig med Staffan Skott!

I ”Aldrig mer” nämner Staffan Skott händelser och brott i de socialistiska länderna av en storlek som aldrig tidigare påståtts om några andra länder i mänsklighetens historia. Det är ytterst allvarliga anklagelser. Men Skott anklagar utan att lägga fram det minsta bevis. Skotts berättelser om organiserad och laglig kannibalism är den grövsta lögn som någonsin har påståtts om ett folk. Inte ens de värsta rasistiska kolonialisterna har varit i närheten av Skotts lögner i sina påståenden om kannibalism i Afrika. Med denna typ av berättelser vill Skott idiotförklara läsarna. Men den akademiska världen reagerar inte. Där är det få som tar upp och fördömer Skotts otroliga lögner. En del tänker väl på karriären och väljer att ligga lågt. En del orkar inte längre reagera mot detta täcke av nyliberal fördumning som hotar att kväva det fria tänkandet. De som märks på tidningarnas kultursidor är de anti-kommunistiska fanatiker som uppsalaprofessorn Kristian Gerner, som i sin recension av Skotts bok i Uppsala Nya Tidning kallar den för en ”bok buren av sanningslidelse och känsla för moral”. Gerner skriver vidare att frt faktum att boken är lättläst ”förleder nog en del läsare att tro att den är ytlig. Den är den inte”. Ett sådant uttalande säger egentligen mer om professor Gerners kunskapsnivå och inställning till historia än om boken själv. Typer som Gerner finns lite varstans på landets universitet och driver en kampanj för att göra Skotts ”Aldrig mer” till en grundbok i historia på sina institutioner. Historiestudenter som ska bli landets historielärare på grundskolor och gymnasier skulle på detta sätt göras till antikommunistiska propagandister i nyliberalismens och finanskapitalets tjänst. Vi tror inte att Gerner m fl kommer att lyckas. Det här är 2000-talet. Kunskapen om Skotts lögner kommer att spridas. Kunskapssugna läsare och studenter kommer att genomskåda lögnerna och ta avstånd från dem. Det blir aldrig mera Staffan Skott!

Mario Sousa

mario.sousa@telia.com  

Tillbaka till första sidan